fredag, juni 15, 2007

Jag har hört att ni har problem med vikingar...

Tillfälligt tillbaka i dimman efter att ha varit 100 timmar i det totala rock'n'rollmörkret. Sweden Rock Festival var som alltid årets höjdpunkt (i närmast konkurrens med World Cup i bandy i Ljusdal). Den är dessutom - vilket många säkert inte känner till - den största. Hultsfred, Roskilde, Wacken, Donington... somna om. SRF är till antalet besökare och dagar Europas största. Att det dessutom är den bästa behöver knappast motiveras. Den är verkligen Pandoras ask år efter år.

Som jag nämnt tidigare så var Y&T 2003 ungefär lika bra som att se Bajen vinna Champions League tre år på raken. Och det var Meniketti & Co som var mest tacksamma för att VI var där. Crazy är bara förnamnet. I år var man som en förskoleelev som för första gången fått en krita i hand och skulle visa hur vackert man kunde skriva sitt eget namn för världens snyggaste fröken (min biologifröken i högstadiet var för övrigt sjukt vacker på alla biologiskt tänkbara referenspunkter) - det är väl det närmaste jag kan komma symbolistiskt när det gäller att få uppleva Black Sabbath med 64-årige(!) överguden Ronnie James Dio bakom micken.

Jag drömde sedan ett halvår tillbaka om att få höra två låtar: "Falling of the egde of the world" och "Die young". Jag fick dessa odödliga hymner i dess bästa form. Efter en öppning med "Mob rules" och "Children of the sea". Visst är världen helt osannolikt vacker ibland...

Att de sedan officiellt kallar bandet Heaven & Hell eller Nisses rostiga kackerlackor vet vi alla beror på juridiska teknikaliteter. Och det är den typen av smygande uppryckningar som rockvärlden behöver. Tänk bara att få återuppleva Deep Purple med Glenn Hughes och David Coverdale. Om de så kallade bandet för Burn så vet vi alla ändå att det vore det största band som lilla Sölvesborg någonsin lyckats placera på sin (förbannat sköna) gräsplätt.

Det bästa med att vara svensk rockälskare är dock att man har möjligheten att träffa amerikanska kulturmiffon. Att jänkare i större omfattning än européer är extremt korkade är inte direkt en nyhet att lyfta fram på kvällens löpsedel. Det är inte ens spelbart på Unibet. Eller har de kanske bara otur när de tänker?

En riktig klassiker i sammanhanget är när "Drivern" - den riktigt rutinerade taxiräven i sällskapet - en dag plockade upp en turistfamilj från - typ - Missouri. Drivern ska köra vederbörande från Arlanda in till City för att de ska kunna göra av med sina ärvda oljepengar på skitfula, osymmetriska snapsglas från Kosta Boda. Som en blixt från klar himmel kommer då plötsligt kommentaren:

"I've heard that you have problem with Vikings in Stockholm?"

Årtiondets kommentar? Här kommer "världsvan" sydstatare med en blassé hustru med blåfärgat hår på besök till Stockholm. Och tror på fullt allvar att vikingar är något - likt råttor, kackelackor, tiggare eller banjospelare - som vi stockholmare verkligen har problem med på stadens gator.

Till sist: Innan ni antastar domarna gällande hörna eller inkast - tänk på att HELA planen måste vara innanför bollen innan den är ute. Något jag måste tänka på imorgon eftermiddag. Då spelar jag nämligen fotbolls-SM för filmbolag - på Söderstadion...

1 kommentar: