
1957 föddes Cameron Crowe. Det var ju bra. Redaktören och skribenten för Rolling Stone Magazine som blev manusförfattare och regissör med varierad framgång och bland andra "Jerry Maguire" och självbiografiska "Almost Famous" på sitt CV. Lika helrätt kanske inte Jack Spade känns. Han föddes 13 juli 1974 och har sedan han gick ut skolan medverkat i filmer som "Ron Jeremy on the loose: Atlantic City" och "Warning! I Fuck on the First Date 2". Hans mamma - till skillnad från Crowes - har nog inte sonens alla (in)satser samlade på dammiga VHS-band.

Men för mig härrör det starkaste minnet 13 juli från år 1991. Jag befann mig då i nuvarande Slovakien. Bajen spelade då - liksom nu - i Intertotocupen. Eller Tipscupen, som det så charmigt kallades för. Ett cupnamn som förde tankarna till ett antal halvalkisar i Farsta som i brynjor skapat ett sommarnöje.
Men just detta datum detta år befann jag mig i Banska. Det var faktiskt rätt stort, för om man får klappa sig själv på bröstet - och här om någonsin är det på sin plats - så var jag den ende Bajensupportern som detta år såg alla tre bortamatcher i Tipscupen. Energie Cottbus i Östtyskland (där en pundare envisades med att sväja alla snus jag bjöd på ), Silkeborg i Danmark och FC Dukla Banska Bystrica i Banska i nuvarande Slovakien. Förutom truppen var alltså bara jag på plats 3 x 90 minuter.

Herr Stoke och han som vi kan kalla Goeran satt under hela denna resa i baksätet. Jag satt i framsätet. Och det är den första gången i mitt liv som jag medvetet valt bort säkerhetsbältet. Vi färdades nämligen i en Trabant som toppade i 120 i nedförsbackarna. Grabbarna där bak var ju rätt ohotade, men jag kände att jag - trots konstant ökande fylla - hade min räddning i en eventuell krock i att fritt lyfta från framsätet och nästan ljudlöst glida genom vindrutan.

Där stod vi tre man med hakan nere vid midjan. HAN frågade om vi ville ha något att dricka. Jag tack, gode herrn, svarade vi. HAN bar svart kostym, svarta glasögon och bakåtslickat hår. Och han var det närmaste Elvis jag sett i mitt liv (näst efter ägaren till Elias pizzeria i Oxelösund). Sedan dök tre flaskor skumpa - och ett glas - upp! HAN var nämligen president i FC Dukla Banska Bystrica. Och han såg till att vi på matchen placerades på hedersläktaren, som normalt bara var avsedd för militärer med löjligt många streck på kavajslagen.

Den efterföljande rundan på stan bär definitivt legendstatus. Två av spelarna bjöds, tillsammans med en polare vi kan kalla för Goeran, på rå bacon av ett par slovakiska donnor. Det var tydligen lyx. Herr Stoke vinglade ut från någon bar med en flaska rysk skumpa i varje hand - innan han försvann in i den östeuropeiska dimman. Och hotellnyckeln med honom. För mig själv blev allt till slut bara svart. Men innan pannorna mötte kaklet togs en skön bild som kan skådas på framsidan till Bajen Fanzine nummer 18...
Radiosporten körde för övrigt en riktig fuling i onsdags. Måljingeln ekade i den rätta frekvensen och en röst förkunnade att "Hammarby har kvitterat". Man blev så glad att man förträngde att man bevittnade den verkliga matchen på TV. Efter en teaterfördröjning följde "...mot Göteborg i damallsvenskan". Dö. Den som tror att fotboll är en lek har lekt färdigt. Men det var ju ett glädjeämne att Erland höll nollan ända tills han blev skadad. Räddningsprocent 0 i matchen mot Helsingborg är till och med värre i ett CV än Jack Spades filmroller.

1 kommentar:
Kanske länka till bilden i Bajen Fanzine #18
Skicka en kommentar