Förra veckan var Dennis Lehane intervjuad på Kulturhuset. En amerikansk författare med humor, distans, sarkasm och extremt anti-Bush var exakt vad vår novemberbistra kulturscen behövde lysas upp av, och det var oerhört underhållande.

Hur Scorseses resultat blir återstår att se, men de två förstnämnda har blivit förstklassig underhållning även som film. Alla författare kan dock inte räkna med samma tur när det kommer till den punkten, men så är det heller ingen som håller en pistol mot huvudet på dem och tvingar dem att lösa in den feta check de fått för filmrättigheterna. Eller som Lehane uttryckte det: att som författare beklaga sig över att ens verk har förstörts av okänsliga filmmakare är likställt med att som torsk beklaga sig över att man inte fick kärlek på bordellen...
Jag ska erkänna att jag följde Idol ända tills bandysäsongen drog igång (hemmamatcher på fredagkvällar tackar man knappast nej till). Lika glad att slippa det nu är Robin Eriksson åkte ut. Om man öppnar tävlingen med Rainbows "I Surrender" och avslutar den med "I'll Be There" av The Four Tops - det överlägset bästa Motownbandet - så är man en värdig vinnare.

Jag har för övrigt varit i Spånga två gånger tidigare, och det brukar aldrig sluta väl. Första gången var 1992 i samband med en fotbollsmatch på Spånga IP. Största delen av matchen tillbringades dock på Spången, ännu en lokal sylta som faktiskt visade sig ligga bara 50 meter från The Caledonian Inn. Den kvällen slutade som sig bör på natten, och jag vacklade hemåt ett kvarter hemifrån när jag plötsligt såg en soffgrupp stå på trottoaren. Snubben som hade antikvariatet där hade helt enkelt valt att lägga sin inventering till klockan två på natten - och sprida ut alla gamla dammiga prylar på trottoaren.

Härom dagen såg jag på nytt en meny med "saffransdoftande skaldjursgryta". Jag fattar ingenting. Vem fan bryr sig om hur det luktar - man vill ju att det smakar saffran om det är saffran man är ute efter. Jag skulle inte gå igång på "rödvinsdoftande mineralvatten" heller.

Hur kvällen med Brian Robertson slutade? Hemma i hans (tillfälliga) vardagsrum med en box vitt vin, ett par gitarrer och mängder av sköna historier. Tredje gången gillt kan bli Spångas slogan...
4 kommentarer:
Har ingen sett dej alls mellan din sorti från Kvarnen till ditt uppvaknande i Spånga som kan sprida ljus över mystiken? Vad lustigt! Du kan ju ha gjort precis vad som helst under tiden. Eh... fast sånt kanske du helst undviker att tänka på? :0)
Nej, ingen vet! Det märkliga är att det heller inte går att ta sig direkt från Kvarnen till Spånga centrum med vare sig buss, tunnelbana eller pendeltåg.
Ett sant mysterium...
Man kan bry sig om hur det luktar om det är åt andra hållet liksom - om maten luktar spya och ren och skär koskit så lovar jag att jag undviker att ta mig en tugga.
Ditt lokalsinne påverkas således under berusning! Om det nu inte var så att det fanns en plan med att ta sig till just Spånga? Men det lär du ju aldrig få veta. Eller vad vet jag, vid Pärleporten kanske man får en bok med titeln: Allt du velat veta men inte visste vem du skulle fråga.
Och sen, ett tack för ditt inlägg hos mej. Du fick mej att tänka om. Ja just det, jag envisa människa tänkte om. Det du skrev var mitt i prick, jag kan inte sluta. Så jag slutade med det och är igång igen. Tänkte maila dej tacket men det fanns ingen adress så jag brer ohämmat ut mej här istället. Så alltså, TACK!
Skicka en kommentar