Feeling Hall, Hall, Hall...

Ett av de största ögonblicken i Hammarbys fotbollshistoria var när vi tog klivet upp i Allsvenskan 1989, efter den fullkomligt osannolika avslutningen med 6-0-segern i Karlstad. Det finns flera som rent av hävdar att det var ett större ögonblick än SM-guldet 2001.

Rent förutsättningsmässigt var det utan tvekan det: inför sista omgången fick Vasalund som mest ta en poäng borta mot Luleå, samtidigt som Hammarby var tvungna att vinna med minst sex mål. Vasalund spelade 0-0 efter att bland annat ha bränt en straff, samtidigt som Bajen vann med 6-0 efter två mål på övertid - vilket tog oss till Allsvenskan på fler gjorda mål.

Det scenariot kunde man knappast drömma om efter att Bajen i 12:e omgången den säsongen fått pisk hemma på Söderstadion mot VSK med 0-2. Stor matchhjälte för fel grönvitt lag blev en tvåmåsskytt vid namn Johannes Hall. Nästa gång herr Hall klev in på Söderstadion gjorde han det i rätt grönvita lags tröja. Året var då 1991 och han skulle stanna i Bajen till 1993 innan han återvände till Västerås igen.

Jag vet inte vad det var med Johannes Hall som gav honom den udda kultstatus han trots allt har i Bajenkretsar. Han var högst medelmåttig som spelare betraktat (när han kom till Hammarby var det faktiskt via en kort sejour i Sandviken i division 2), han var inte den som drog igång sköna garv i omklädningsrummet och han bjöd heller aldrig fansen på något extra. Trots det var det något hos honom som var lockande - som det ofta är med antihjältar.

Det som till en början hade tydliga drag av ironi växte slutligen ut till en hyllning. Som sången som blev min hyllning till honom, på en SL-buss en dimmig söndag på väg till någon avkrok i den ogästvänliga division 1-djungeln, med en ny text till Buster Poindexters (David Johansens alter ego) "Feeling hot, hot, hot":

Knalla' ner på Söderstadion, ville kolla boll - såg Johannes Hall.
Slog en tunnel på en frispark, slog en hörna rätt i mål - Johannes Hall.
Johannes Hall, Johannes Hall, Johannes Hall, Johannes Hall - feeling Hall, Hall, Hall...

Många ramsor har fötts genom åren i bastuheta SL-bussar med hjälp av avslagen öl i röststarka vänners lag. Varför det just blev en till Johannes Hall har jag ingen aning om. Men hos åtminstone Bajens supportrar har det alltid funnits en värme och känsla av ömhet även gentemot dem som inte alltid kanske ligger på Sebastian Egurens nivå.

Det ligger lite i underdogens natur, även om Hammarby 2008 inte längre har den stämpeln kvar. Men så blir också den typen av kärleksförklaringar till spelare som på något sätt bryter mönstret allt ovanligare. Tyvärr. Min egen svårtolkade beundran av Johannes Hall har de flesta av er sett för länge sedan. Hans namn har ju stått där i min bloggbeskrivning överst sedan dag ett.

Varför just Johannes Hall? En spelare man inte ens kan googla fram en bild på (stort tack Jajja för den grymt sköna skolbilden från 1982!). Jag har ingen förklaring till det. Kanske var det håret, det enda på Söderstadions gräsmatta som känts lite klassiskt hårdrockigt. Jag vet faktiskt inte. Men jag vet att han just i dag, den 22 oktober 2008, fyller 40 år och att det därför är högst passande att han får denna hyllning. Hall tillhör en för Hammarby IF utdöd stam av fotbollsspelare av den enkla anledningen att han säkerligen inte skulle ha färgat i ett lag som har SM-guld som målsättning.

Men allt är som bekant på gott och ont. Lika säkert är att vi är många grönvita (säkerligen även i Västerås) som han har hjälpt till att forma till de supportrar och fotbollsälskare vi är i dag, och det är någonting som ingen kan ta ifrån honom. I dagens allt kallare idrottsklimat behövs mer än någonsin de värmande minnena av gårdagens hjältar.

Vilket datum Bajen vann med 6-0 i Karlstad? 22 oktober. En anledning att nostalgiskt minnas, glädjas och fira kommer sällan ensam. Så skål och grattis Johannes!