Svenskt stål biter bäst

Förra året blev jag så knockad av rövhålsgänget (med andra ord bördiga från staden som försökte implementera FC Gothia) Evergreys platta "Monday Morning Apocalypse" att jag egentligen aldrig återhämtat mig.

Som trogna läsare av denna blogg vet träffas vi ett gäng musiknördar i februari varje år för att utse förra årets bästa rockplatta (plus den bästa plattan 20 år tidigare). Förra året förväntade jag mig att matchen skulle stå mellan Iron Maiden, UFO, Wolfmother, Danko Jones och Queensrÿche. Tills jag fick höra nämnda platta av Evergrey. Jag vidhåller än i dag att det är den bästa skiva som släppts över huvud taget på hela 2000-talet. Man ska med andra ord stå med en dumstrut på skallen i ett hörn och nynna på Anita & Televinken-låtar om man ännu ej inhandlat den.

Men det går inte att komma ifrån att man kände en viss stolthet eftersom de dessutom kommer från Sverige. Man har i årtionden hört snacket om den respekt Sverige har i musikvärlden när det gäller popmusik. Men här snackar vi den musikgenre som tveklöst är tuffast av dem alla, eftersom det aldrig har funnits ett syfte eller en poäng i att sjunga in 3 minuter som håller i 3 veckor. När det kommer till hårdrock så sitter det i själen på riktigt. På just det sätt som ingen av dem som ens vågade tänka tanken på FC Gothia någonsin skulle förstå.

Hur som helst så har jag under början av hösten laddat inför summeringen av rockåret 2007, för att ladda inför vår årliga nördträff i februari. Och det har även detta år släppts en hel del bra plattor under det breda metallparaplyet. Saxon, Magnum, Kamelot, Dream Theater, Joe Lynn Turner och rövhålsgänget Mustasch, bara för att nämna några som kommer att bli aktuella när topp 10 ska spikas på nyårsafton.

Men så i förrgår släppte Borlängegossarna Astral Doors sin fjärde platta på lika många år. Och jag blev nästan lika knockad som av Evergrey förra året. Jag fick deras förra platta av en polare, och den lät bra. Men "New Revelation" är exakt vad den heter - det är en ny uppenbarelse. Det är så bra att man blir tårögd, och på nytt blir man mäkta stolt över att man på riktigt tycker att årets bästa platta kommer från Sverige - utan att man ens visste deras ursprung från början.

Lägg till band som In Flames och Hammerfall, och man börjar faktiskt skönja att Sverige är nummer 1 i världen när det gäller hårdrock år 2007. Och då har jag inte ens nämnt Bonafide. Men jag återkommer till dem, var så säker. Just nu skulle bara deras nya singel innebära för mycket av det goda. Jag vågar inte ens tänka på hur deras fullängdare kommer att låta...

Detta rena heavy metal-inlägg får avsluta mitt första år av bloggande. På fredag är det ett år sedan jag skrev mina första rader på denna sida (rejält på kanelen), men eftersom jag reser utomlands om ett par dagar kommer jag inte att kunna skriva på årsdagen (som dessutom råkar sammanfalla med min födelsedag - en psykolog hade blivit mäkta stolt över att jag inlett mina offentliga skriverier på just min födelsedag eftersom det bekräftar alla teorier om ångest, existentialism och böner om bekräftelse).

Hur som helst. Jag har hållit mitt löfte om att aldrig skriva nykter. Vissa inlägg har jag publicerat salongsberusad (grundkravet ligger någonstans vid att det aldrig ska vara möjligt att skjuta luftgevär på Gröna Lund), andra har jag läst för första gången när jag vaknat upp vid halv sex på morgonen över tangentbordet (och jag undrar fortfarande vem fan som skrivit dem). Hoppas att det finns någon där ute som haft kul åt dem.

Från och med nu kanske jag ändrar taktik och skriver nykter - två gånger om dan. Vem vet. Inte jag i alla fall. Det är ett beslut som den där bakfulle killen som vaknar upp i morgon får ta...

Tune in, turn on, drop out - and keep on rockin' in the free world!