At war with the world... on a bloody ruby tuesday

Sett på löpsedel nyligen: "Sötsug kan vuxen ADHD". Min stilla undran är varför allt måste klassas som sjukdomar. Finns ADHD ens för barn - egentligen? Eller är det bara en form av personlighet? Om inte, vem sätter i sådana fall normen? Det börjar bli allt tydligare att man bara är "normal" om man inte alls märks här i landet Lagom...

Jag gjorde debut på "Rock at Sea" i helgen: 21,5 timmar hårdrock med M/S Cinderella (som osökt för tankarna till den numera klassiska sketchen med Robert Gustafsson som pudelrockaren i "Nilecity 105,6" väntandes på samma kaj på Cinderella med autografblocket i högsta hugg). Det var givetvis en höjdare... tror jag. Och Ken Hensley, Gotthard & Evergrey gjorde kanonspelningar... hörde jag.

England missade EM och jag firade storslaget med ett glas Grönstedts (jag glömde för övrigt att nämna tidigare här att när Bajen vann Svenska Cupen i bandy så firade jag med glögg - som måltidsdryck till lasagne! Var jag först med det?). Det är en sak att ha den bästa ligan i världen: Premier League. En helt annan att ha de bästa spelarna: inte alls uppväxta med Premier League. Det är denna pinsamt tydligt parallell till NHL och USA i håkky som britterna inte verkar ha förstått och det var därför de fick en näsbränna de sedan länge gjort sig förtjänta av. Skål Svennis.

På Coops Medmera-kort får man en presentcheck för varje 7.500 man handlat för. Presentchecken är på 50 kronor. Det innebär att man får en rabatt på 0,67 procent - wow, liksom!

Den 18 mars avslutade jag mitt bandyliv. Så var det i alla fall tänkt, efter att det tagit stopp även i den sjätte finalen på åtta år och jag fick nog efter 18 år av trofasta Zinkenbesök. Men min avvänjning går inte helt bra. Så fort bandysäsongen drog igång lyckades jag med bedriften att på plats bevittna tre bandymatcher på tre olika arenor på åtta dagar. Det är väl som med alla droger, att man måste trappa ned successivt. Framför allt måste jag ju läsa Pelle Fosshaugs självbiografi innan jag kan lägga termoslocket på...

På tal om bandy så sa Bajens Gustav Björkman till en bekant på krogen att "När vi har det som sämst är det som när Sandviken har det som bäst". Han syftade på de interna stridigheterna i SAIK och lyfte även fram att Lillis är ovärdelig för Bajen och att han är Sveriges överlägset bäste tränare på det sociala planet. Samme bekant lyckades lite senare även få en av Sandvikens mer framträdande stjärnor att bekräfta Björkmans resonemang med följande kommentar: "Skillnaden mellan SAIK och Bajen är hjärtat. Vi har de bästa bandyspelarna i världen, men det finns ingen kärlek i Sandviken". Med några öl innanför västen brukar som sagt sanningen komma fram.

Farbror tåg står dock fast vid att han har sett den sista bandymatchen i sitt liv. Men ingen kan ju inbilla mig att den mannen har bättre karaktär än jag...

Enligt Metro dricker stockholmarna mer än någonsin, och bland män hamnade Maria-Gamla stans församling i topp. Det är ju det jag alltid har sagt. Mucka inte med oss proffs.

Jag har fått glädjande respons på att jag reda nu börjat vinka för årets bästa rockplatta. Själva "finalen" körs normalt inte förrän i februari, och jag har ännu inte tänkt en tanke på listan för 1987 - vi kör som bekant årets bästa rockplattor även 20 år tidigare samma kväll - förutom den som är den givne vinnaren (vilken jag givetvis inte avslöjar här och nu).

Men vi tar väl och stampar av redan nu med en nedräkning av 2007 års 20 bästa rockplattor. Som jag sagt tidigare så går jag bara på känsla när två skivor fått samma betyg. Och betygen är - helt logiskt, matematiskt - uträknade med ett betyg på 1-5 per låt delat på antal låtar. Vid samma betyg går dessutom en platta med fler låtar före en med färre. Logiskt, eftersom det är lättare att göra 8 bra låtar än 13...

Bland dem som hamnade utanför topp 20 kan nämnas TAKIDA, KELLY KEAGY och A.C.T. Den skiva som hamnade precis utanför på plats 21 blev SCORPIONS med "Humanity: Hour 1". De tyska föredettingarna släppte loss rejält i öppnings- och titelspåret, men sedan svalnade det tyvärr av. Fritzarnas "Unbreakable" från 2004 var deras bästa på 20 år, sedan "Love at First Sting", och jag hade därför stora förhoppningar. Men de grusades om sanningen ska fram redan i juni när det på Sweden Rock med årets gästspel blev löjligt tydligt att de egentligen inte varit med i rockens tungviktsklass på riktigt sedan Uli Jon Roths ordinarie dagar. Han kommer ensam till SRF 2008 - tack för det!

Så vilka startar då listan på riktigt? Jo, svenska Mercury Fang med deras andra platta "Ignition". Problem här är ju att de är nära personliga vänner till mig, speciellt Håkan (som spelar gitarr som en grekisk metallgud). Men det har faktiskt inte fått mig att bli extra snäll - snarare extra kritisk, vilket innebär att de kanske borde hamna högre upp på årslistan. Bra är de oavsett. Utav bara helvete, om man nu får använda ett sådant språk. Och bara att hamna på en lista över världens 20 bästa rockplattor 2007 är ju inte helt fy skam...

Avslutningsvis påpekade en bekant att alla i Göteborg inte alls heter Glenn. Det kan ha berott på att han själv är från denna gudsförgätna håla och själv inte heter Glenn (något som givetvis är helt irrelevant i sammanhanget). Men hur som helst kan jag erkänna att han har rätt på en liten punkt: det finns en därifrån som heter Ruben.

Men resten heter fan i mig Glenn.

Fulsocker och mössor sabbar min vardag...

På en löpsedel i går kunde man läsa att en kvinna blivit frätskadad av tandblekning. Samtidigt är det alltid notiser om nystora rattar som "exploderat" eller andra skönhetsingrepp (det betyder att man blir av med sin naturliga skönhet och istället belönas med ett nytt plastfejs) som gått åt helvete. Min enda fråga är om det är meningen att man ska tycka synd om dessa naivaoch bevisligen lägre stående människor?

En annan sak som - föga förvånande - samma typ av människor fastnar för är onaturligt framställt sötningsmedel. Jag har skrivit om just detta på denna sida rätt nyligen, men har nu lite nya rön att förmedla. Först var det aspartam, som bevisligen inte bara dödar ett ohälsosamt antal hjärnceller utan dessutom leder till leukemi och lymfcancer, och vid sin nedbrytning i kroppen omvandlas till metanol (mums). Det sänker dessutom ämnesomsättningen i kroppen vilket innebär att man snarare blir tjockare än smalare av lightläsk med detta sötningsmedel. Vilken toppenidé!

Det tog då storproducenterna bort. Och ersatte med sukralos. Ett ämne som både framställs på samma sätt som - och är jämförbart med - ämnen som DDT och PCB. Något som borde få normalt funtade människor att dra öronen till sig. För den som är helt obekant med dessa förkortningar kan jag väl utan att ljuga säga att de är precis skitdåliga för en mänsklig kropp att få i sig. Enligt de källor jag har kommer sukralos att förbjudas inom EU vid årsskiftet eller strax därefter.

Så det positiva för alla förlorare som dricker Coca-Cola light är att de från januari slipper både aspartam och sukralos. Det negativa är att de får en burkläsk som inte bara för tredje gången kommer att smaka annorlunda, utan dessutom kommer att innehålla ännu ett nytt sötningsmedel som det kommer att ta fem år innan man sett biverkningarna av. Min fråga är bara: vad fan är det för fel med vanligt, hederligt socker? Sluta att lattja med mamma natur, som Kenta förmodligen skulle ha sagt...

När Bajen i går i första halvlek ledde mot Kiel i handbollens Champions League med 12-8 var det en av de mest overkliga idrottsupplevelser jag haft. Nu torskade visserligen Bajen till slut med 40-36, men frågan är om alla inser hur pass stor den insatsen av ett svenskt klubblag verkligen är? Att leda i halvtid mot Kiel - som är handbollsvärldens i särklass bästa klubblag - är utan att överdriva som att leda i fotboll mot Chelsea eller Barcelona på Söderstadion. Staffan Olsson och Sören Cratz borde få en dubbelstaty i Björns trädgård.

Något jag inte förstått (och aldrig kommer att förstå) är mössmodet. Dvs att bära mössa inomhus - trots att det inte är kallt. Själv bär jag inte ens mössa om det så är 25 minusgrader, av den enkla anledningen att mössa är det fulaste klädesplagg (vid sidan av mockasiner) som någonsin uppfunnits. Nu ser man dagligen folk som bär mössa inomhus. Det är det sjukaste jag sett sedan Michael Jackson bar handskar sommartid. Om man nu har en frisyr som är så risig att man måste paja den ytterligare med ett stickat pessar så är det väl bättre att man rakar av sig håret helt och hållet?

På fyllan på Sweden Rock i somras köpte jag dock faktiskt en St. Pauli-mössa - bara utifall att. Vi får väl se om den kommer till någon nytta. Möjligheten finns att någon i vinter får se mig iklädd mössa för första gången sedan jag slutade femman i mellanstadiet. Första mössan på 30 år. Men det döljer fortfarande inte det faktum att mössa är riktigt jävla töntigt.

Jag inledde i dag betygsättningen för årets rockplatta 2007. Precis som förra året gör jag det helt vetenskapligt genom att betygsätta varje låt på varje platta - detta år på en skala 1-5 - och helt enkelt räkna ut medelbetyget. Tre plattor har hittills hamnat under lupp och endast en lär med sitt snitt på 3,5 vara aktuell för en eventuell topp-10. Förra året hamnade nummer 1 på snittbetyget 4,4 och nummer tio på 3,4. 19 av de 20 skivor som är med i slutstriden om titeln är i bokstavsordning: Astral Doors, Damage Control, Dream Theater, Foo Fighters, Hanoi Rocks, Ken Hensley, Kamelot, Magnum, Mercury Fang, Mustasch, Nightwish, The Poodles, Pride of Lions, Rush, Saxon, Scorpions, Joe Lynn Turner, Velvet Revolver & Waysted.

Den 20:e och sista skivan är en platta som ännu ej är släppt. Men enligt rykten så kommer Evergrey att släppa sin nya skiva innan jul. Med tanke på att Evergrey släppte 2006 års bästa skiva - Monday Morning Apocalypse - så lämnar jag med glädje detta sista startspår öppet...

Jag minns väl när Göran Paulsson blev avsatt som ordförande i Hammarby Fotboll. Jag är t o m nära vän med flera av dem som slipade yxan. Frågan är till vilket pris. En som satt på sin plats när det blåste riktigt kyligt år 2000 var Jan Friedman. En man som bör ha fått sin styrelseplats tack vare sina kontakter i affärsvärlden. Men han hoppade av med orden "Självklart borde hela styrelsen nu ställa sina uppdrag till förfogande. Ingen vinner på att de biter sig fast". Efter att Paulsson fått bära hundhuvudet var Friedman plötsligt tillbaka. Och är kvar än i dag. Utan att egentligen ha dragit in en enda spänn till föreningen.

Det är nu - med lite striktare regler tack vare Anschutz, vilket gör det omöjligt att lalla på egen hand - som vi verkligen skulle ha behövt en Göran Paulsson. En bajare och self made man med lika stort Bajenhjärta som plånbok. Vi behöver inga lallare från näringslivet som ser styrelseposten i världens grönvitaste förening som en prestigesak. Och framför allt behöver vi år 2007 inte en valberedningen som sitter på möten med olika fraktionsgrupper eller töntiga wannabies från 80-talet som vi ha sina 15 minuter av framgång i media genom att skryta med vem man har avsatt eller vem man har tillsatt - utan att ha en tillstymmelse till vetskap om hur ett företag eller idrottsförening fungerar. Det är så oseriöst att man baxnar. Jag hoppas att jag innerligt att alla med hjärtat på rätta stället och hjärnan intakt vet vad de ska göra på kommande årsmöte.

På tal om patetiskt så undrar jag varför man egentligen sitter på fyllan mitt i natten och skriver detta. Det är i stort sett endast trogne läsaren Albin Selin som lämnar kommentarer. Jag funderar allvarligt på att hålla upp ett år från och med i dag och samla alla eventuella inlägg till en ordentlig utläggning inför julen 2008...

Våningssäng, bandyguld och mest alkohol för pengarna...

Hamnade på IKEA tidigare i dag. Min stora fråga är vad alla mäns (inklusive min egen) IKEA-ångest beror på? Är det att man motvilligt dras runt i världens största vardagsrum och kommer ut med en tom plånbok? Eller är det på grund av att vägen från huvuddelen av varuhuset till kassorna går genom en 40 mil lång jävla labyrint fylld med en massa krimskrams som de vill att man ska fylla luckorna på vagnen med, vilket gör det totalt omöjligt att inte bli osams med åtminstone en tre-fyra andra familjer på vägen ut? Eller beror det helt enkelt på att de inte haft vettet att slå upp en riktigt bra och välfylld bar mellan bollhavet och mattavdelningen?

Hur som helst landade jag hemma i hallen några timmar senare med en våningssäng. Mest på kul så tänkte jag utmana Kamprads bruksanvisningar och letade därför istället fram min gamla "Hej matematik" från 1974. Resultatet blev en perfekt kopia av Tullinge flygfält i skala 1:107. Men eftersom det blev 21 skruvar över så tänker åtminstone inte jag sätta mig i flygledartornet...

Jag bokade i dag biljett på Ticnet till SM-finalen i bandy. Segern i Svenska cupen fick mig att inse att Bagdad-Steffe galet nog kan ha rätt (hans mantra denna säsong lär vara att ingen av de åtta spelare som drog till Ryssland ändå skulle platsa i vinterns startelva. Och att Lillis har åtminstone 7-8 år kvar som elitspelare). Jag ser framför mig ett bandyns svar på fotbollens 2001. När Mats Ohlsson tippade Bajen sist och Sören Cratz sju månader senare för all framtid blev en andlig ledare på Södermalm.

Se bara hur det gick i fotbollen i år. Mästarna IFK Göteborg blev bara förnedrade i totalt 45 minuter på hela säsongen. På Söderstadion...

Besöket i Kungens kurva förde åtminstone något gott med sig. Jag kom nämligen ut från MediaMarkt med sprillans nya Coheed and Cambria och senaste Rush (som jag pinsamt nog inte införskaffat tidigare, trots alla lovord). Coheed gjorde mig först osäker med skivtiteln. Den var nämligen både kort och begriplig, vilket är helt wild and crazy för denna galet skickliga New York-kvartett. Men när jag fick fram texthäftet så stod där den kompletta skivtiteln: "Good Apollo I'm Burning Star IV, Volume Two: No World for Tomorrow"! Då blev jag genast lugnare, speciellt i kombination med omslaget som målats av Ken Kelly. För den som inte känner till Ken Kelly brukar det oftast räcka med fyra ord för att alla ska förstå vem denne mästare är: Rainbow Rising + Kiss Destroyer. Kolla gärna in hans hemsida, där man bland annat kan köpa signerade blyertsteckningar av omslaget till Love Gun för inte alls många tusenlappar...

Till den som ännu inte har hört Coheed and Cambria säger jag bara grattis. Så mycket bättre musik går inte att köpa för pengar. Sångaren och bandledaren Claudio Sanchez hävdar att han har fem musikaliska influenser: Led Zeppelin, Pink Floyd, The Police, Queen och Thin Lizzy. En sämre kombination går det definitivt att hitta. Frågan är om det går att hitta en bättre, för det är just exakt så de också låter. De påminner heller inte så lite om Rush, även om de själva hävdar att de inte är Rush-fans. Men jag skulle nog lägga till en liten portion The Cars också. Buy or die med andra ord...

Jag minns den gamla goda tiden då man försökte räkna ut vad som gav mest alkohol för pengarna. Den tiden är sedan länge förbi (jag tillhör nu dem som helt wacko dricker den öl jag tycker är godast. Dessutom så är jag torsk på den näst dyraste boxvinaren - boxstadiet lämnar man ju oavsett aldrig som hardcore...). Men på tiden då det begav sig så gick jag och Mazze ofta loss på Svensk kokoslikör. Den svängde fett mest per öre för 20 bast sedan (den var metal om Malibu var disco, typ).


Den finns dock inte kvar i dag, varför vet jag inte. Kokos är gudomligt gott, och om det dessutom fick det att gunga under fotsulorna så var det ju en välsignelse av sällan skådade mått. Men i dessa hemsidestider så finns det givetvis en sida som utförligt beskriver vad du ska dricka för att uppnå X promille med X kassa. Du hittar sidan här.

De har dels en totallista för alla alkoholhaltiga drycker, dels en för de sex individuella (sprit, starkvin, rödvin, vitvin, öl, cider). Jag vet ärligt talat inte om jag ska känna mig glad eller låg över att jag inte druckit någon av ettorna i endera kategorin. Supervinnaren är lådan med rödtjutet "Candidato". Om buy or die gäller även där tvista di lärde. Vissa lär nog hävda att you'll die if you buy...