Är det Dr. Oetker som tillverkat Paul Potts?

"Bonde söker fru" har över 1,3 miljoner tittare. Och alla tycker att det är helt OK. Far out. Hade programmet verkligen varit lika rumsrent om det hetat "Tre män från Eslöv går på bordell"? Att det hade haft lika många tittare kan vi dock vara rätt överens om. Men jag menar, hallick-tv som hallick-tv...

När det gäller ungdomar och Hammarby verkar förbundet vara emot våra grönvita hjältar. 1990-laget plockade tydligen hem SM-guldet obesegrat. Samtidigt togs en trupp på närmare 60 spelare ut till ett landslagsläger. Det innebär att man åtminstone plockade ut de fem bästa spelarna på varje position i detta land. Och laget som obesegrat tog hem SM-bucklan hade inte en enda representant. Snacka om att pissa på Bajen. Mitt förtroende för Lars-Åke - som en gång i tiden skickade SÄPO på mig - blev inte direkt större.

Men det var en njutning att se en ny stjärna födas på Söderstadion senast. Simon Helg, född 1990, gjorde inte bara allsvensk debut mot Helsingborg utan var dessutom överlägset bäst på plan i första halvlek. Spolingen hade varken nerver eller respekt för motståndarna. Han hade med andra ord exakt det som världens i dag bästa spelare (inte heller) hade när de var i samma ålder.

Kan fortfarande inte smälta (eller tina?) att ett företag som kallar sig "Dr. Oetker" tillverkar djupfrysta pizzor...

Sammanställningen av årets plattor och låtar börjar dra ihop sig, även om ett par månader återstår. I nuläget är det 17 album som ska förvandlas till en topp-10. Jo, jag vet att jag tidigare här utnämnt Astral Doors till årets bästa platta - men kom igen, jag var ju dragen! Då också. Den kvarstår dock givetvis som en av toppkandidaterna.

En nytillkommen joker är Ken Hensley med sitt soloalbum "Blood on the Highway - The Ken Hensley Story". En skiva som Örjan "Dr Rock" Englin så gott som redan utsett till årets platta. Det är en konceptplatta där den gode Hensley belyser hela sin karriär från uppgång, storhetstid och fall till comeback (från främst droger då, vi snackar ju rocklegend här). Den är på så sätt väldigt lik Blackie Lawless "The Crimson Idol" - som för övrigt än i dag håller som ett glimrande mästerverk i den högre rockskolan.

Men åter till Hensley (i mitten på denna klassiska Uriah Heep-bild från 1973). Pekoralvarning? Helt klart gränsfall. Gubbrock? Jo, skulle nog ljuga om det inte var gränsfall där också. Men uppsåtet är innerligt, texterna uppriktiga och helheten strålande - och jag lyssnar definitivt hellre på en nybliven gubbe som varit die hard rock'n'roll hela sitt liv än någon föråldrad poptönt som bara blivit än mer patetisk. Har man dessutom grundat ett band som Uriah Heep och därefter i högsta grad bidragit till de bästa plattorna med ett band som Blackfoot så förtjänar man all respekt. Sedan blir det knappast sämre av sångarna på plattan heter Jörn Lande, Glenn Hughes och John Lawton. Fortsättning följer...

Är inte Paul Potts rätt obehaglig?

Sportjournalister över hela landet upprörs över att upplänningarnas målvakt inte vill hjälpa Skansen till SM-guld. Det bekräftar vad man egentligen alltid vetat - att sportjournalister ofta är misslyckade idrottmän och rotlösa fotbollsupportrar. Om man tycker att målisens uttalande är konstigt så har man inget begrepp över huvud taget om vad det handlar om. Jag vet ingen äkta fotbollsupporter som upprördes det avminsta uttalandet. Tvärtom hade de alla förutsatt samma sak om det gällt deras eget lag kontra ens värsta lokalkonkurrent (inklusive gossarna med framgångshjälmar). Men Simon Bank lär å andra sidan aldrig ha upplevt fotboll och klubbkänsla på riktigt - på en ståplatsläktare - en endaste minut av sitt liv.