Droger + problem = kultur. Några frågor på det?

Jag brukar alltid vara rätt noggrann med vad jag äter - utifrån ett "naturligt" perspektiv, vill säga. Jag stoppar ofta i mig onyttigheter, bara jag vet att de är framställda på naturlig väg. Därför skulle jag som sagt aldrig få för mig den puckade idén att dricka lightläsk (hellre en bilring i framtiden än en fet tumör i en cellfri hjärna om några år) eller "Quorn" (varför ersätta köttfärs med en mögelsvamp som inte ens ger hallucinationer?).

8 maj är det Frank Marino på Debaser. Någon som fattar hur stort det är?

Av denna anledning kände jag mig sjukt dum när jag i veckan fick veta att färdigriven ost som säljs i plastförpackningar till tacos, pizza, gratänger och andra sköna fredag-hemma-i-soffan-måltider är en bluff. De är så kallade analoga produkter, vilket innebär att de är framställda på konstgjord väg med tillsatta fetter för att så nära som möjligt fungera som äkta riven ost. Det är ju precis skitäckligt! Och precis skitsjukt att det inte finns någon livsmedelslag som tvingar tillverkarna att tydligt förklara detta på sina plastprodukter. Men jag har under flera år i det tysta faktiskt undrat hur det kommer sig att den färdigrivna osten är den enda som inte sabbas smakmässigt av att frysas in...

Att Bajens mittfält, även utan killen som utan problem gick in i startelvan hos den spanska ligatvåan Villareal, fortfarande är Sveriges bästa känns förbannat bra. Petter Andersson, Erkan Zengin, Haris Laitinen och Lolo Chanko är en kvartett att dö för. Men om vi går ett par steg bakåt i uppställningen - var det Shaaban eller Rembrandt vi köpte...?

I sommar kommer mitt liv att få en gränsavskiljare. Jag kommer att se mitt liv i förhållande till "f. Tr." och "e. Tr." - det vill säga före och efter Triumph på Sweden Rock. Jag har i tio års tid skickat in deras namn till SRF som mitt drömband de borde fixa fram. Innan det osannolika gick i uppfyllelse hade jag redan satt samman listan över 1987 års bästa rockplattor. Och tvåa på den listan ligger just TRIUMPH med sjukt, sjukt underskattade SURVEILLANCE.

En i det närmaste fulländad platta som (på gott och ont beroende på vem du frågar) bär tydliga spår av det bästa med 80-talet. Bästa spåret och tillika en av 1987 års i särklass bästa låtar - "Headed For Nowhere" - hittar jag inte här och nu på fyllan. Men plattans öppningsspår är även det alla tiders: NEVER SAY NEVER

Den 11 juni är det "Back to the Rainbow" med Graham Bonnet och Joe Lynn Turner på Tavastia klubb i Helsingfors. Fem dagar senare är det Sparks på samma hak. Finska musikarrangörer vet jävlar i min lilla låda hur man fixar fram coola akter. Personligen vet jag inte om jag ska skriva resekontrakt med Silja Line eller Finnair...

Amy Winehouse. Varför detta ständiga beklagande över hennes missbruk? Visst är det tragiskt, men om vi ska "face the music" som ELO så passande uttryckte det så hade vi aldrig haft artisten Amy Winehouse utan den nattsvarta fond som fått henne att uttrycka sig genom musiken. Finns det någon som satt ett djupt, kulturellt avtryck i historien utan droger, mentalsjukdom eller hård uppväxt? Det är möjligt, men jag kommer inte på en enda vid denna sena timme. Oavsett kulturellt område, oavsett om de hetat van Gogh, Lynott, Strindberg, Nacka Skoglund, Beethoven eller Amy Winehouse, så har de alla två saker gemensamt. Det ena är att de har gjort alla våra övrigas liv mer tillfredsställande. Det andra är att det har skett på bekostnad av deras eget välbefinnande...

Jag hörde att Coheed and Cambria inte bara var sjukt bra utan även brände av Maidens "The Troooper" på Debaser i veckan. Stooort!

När Sators "Stock Rocker Nuts" släpptes 1990 så rockade den röven av de flesta rockband på jordklotet det året. Därför är det extra imponerande att ytterligare ett gäng från just Borlänge går in och plockar andraplatsen på listan över 2007 års bästa rockplattor. Bara det borde rock'n'rollmässigt placera Borlänge på andra plats i Sverige genom tiderna på listan över städer som fått fram flest bra band, efter Stockholms KSMB och Ebba Grön (bland andra, bör tilläggas). Synd bara att staden fick ett så musikmissanpassat rövhål som Per Bjurman på köpet...

Gruppen heter ASTRAL DOORS och plattan heter NEW REVELATION - och är i sanning en uppenbarelse. På deras hemsida kan man läsa att förebilderna är Rainbow, Dio, Sabbath och Deep Purple. Att de tre förstnämnda av de fyra banden haft en viss Ronald Padavona som frontfigur är knappast någon slump, för Astral Doors låter väldigt mycket Ronnie James Dio - anpassat till 2000-talet och kryddat med Iron Maidens galopperande charm. Tyvärr finns inget videoklipp att finna från denna platta, men mästerliga PLANET EARTH finns åtminstone som ljudspår.

Den eminenta restaurangen Lo Scudetto hade nyligen middagsbesök av inga mindre än The Eagles. De tyckte enligt rapporter att det var den bästa italienska mat de någonsin hade ätit, och tackade genom att ge hela personalen 24 biljetter till de bästa platserna till deras gig i Globen. Med tanke på att plåtarna för oss vanliga dödliga kostade 1500 spänn styck får det betraktas som en helt okej dricks. Förutom själva dricksen då, kan jag gissa...

Nästa lördag den 12 april är det seriepremiär på Zinken i division 7 mellan Bajen United FC - BK Borsten. Mer derbykult än så blir ingen gärdsgårdsserie. Bilden är för övrigt tagen efter sista seriematchen förra säsongen, när undertecknad efter 13 år i BUFC lade skorna på hyllan (rent bokstavligen inne på Krukan Bar & Kök) och Albin Selin likaså i BK Borsten. Ni får själva försöka finna den grönvita katten bland hermelinerna...