Dagen då en del av Hammarbys själ gick bort

Jag fick det oerhört ledsamma beskedet på telefon från han en trappa upp för ett par timmar sedan: att Johan "Tomten" Johansson gick bort igår på Södersjukhuset. Jag är fortfarande helt tom. Vi som stått där tillsammans i "kurva nord" på Zinken när Bajen lirat under så många år. Trotsigt stått kvar där vid det lilla räcket oavsett väder och vind.

Läktare och tak är för nybörjare, det är inte bandy på riktigt. Och Johan - Tomten kallades han bara av dem som inte kände honom - var verkligen bandy på riktigt (han var givetvis på plats redan när Bajen torskade sin första av tusen finaler, 1957 mot Örebro SK). På frågan förra året om han fick välja ett nytt SM-guld i fotboll eller ett i bandy så var svaret givet.

Det känns för jävligt att han nu är borta. Att en stor del av Hammarbys mest genuina själ nu är borta. Låt årets julfirande vid Nackastatyn på julafton och Zinkensdamm på annandagen bli en stilla hyllning till Johan. Han som för alla icke-bajare var Hammarby personifierad. Och för alla oss som är bajare var en fantastiskt skön och genuin lirare. Du är redan djupt saknad och för dig kommer vågorna för alltid att gå höga på Hammarby sjö...