Mamma mia, vilken diagnos

Sambon fick halsont i förra veckan. Hon gick då till läkaren och fick medicin mot halsfluss, vilket gav mig ett gott skratt. Inte åt att hon blev sjuk, utan åt minnet av när farsan 1967 fick ont i halsen. Jag hade inte ens fyllt två bast då och minns naturligtvis inget av det själv. Men han ringde hur som helst till en doktor som kom på hembesök. Det visade sig vara en rätt ung läkare som som efter att ha inspekterat halsen gav farsan en allvarlig blick och förklarade med dämpad röst: "Ett solklart fall av difteri..."

Årets nationella masspsykos står utan tvekan filmversionen av "Mamma Mia!" för. Att manuset är tunnare än snötäcket en julafton i Stockholm må så vara (jag har aldrig sett en musikal som haft en story som räckt längre än 45 minuter i effektiv tid). Men att folk så blint köper den totala avsaknaden av såväl personregi som sångröster är verkligen förvånande. Meryl Streep har aldrig varit så usel. Och Stellan Skarsgård har inte varit så usel sedan han sprang runt näck i kalkonen "Strandhugg i somras" 1972.

Sånginsatserna ska vi helst inte tala om. Meryl Streep visar sig överraskande nog sjunga bättre än hon agerar, men resten av ensemblen är inte en ton bättre än de flesta som blir utskrattade efter att ha lekt sångare på en Idol-audition. Och dansnumren. Mamma mia, vilka dansnummer. Nej, en mer passande titel på denna i alla avseenden kalkonmässiga film vore "Åsa-Nisses kusinbarn åker på karaokekryssning och lär sig koreografi av en grekisk amfetamintorsk"...

Efter att ha lämnat några tabletter och ett recept på ytterligare medicin gav sig den unge läkaren av för att upptäcka fler dödliga sjukdomar hos förkylda stockholmare. Farsan letade fram sin gamla läkarbok, med betoning på gammal: "Medicinsk rådgifvare", som den hette. Däri kunde man läsa att difteri bland andra festliga fakta bar smeknamnet "barnens mordängel", något som fick mamma att kasta sig över telefonen och ringa sjukhuset. Farsan berättade att han nästan kunde höra ordagrant hur kvinnan på andra sidan luren vrålade rakt ut: "DIFTERI!? Vi har inte haft ett fall av difteri i det här landet sedan 1911! Ge mig genast namnet på den där läkaren!"

Jag skrattar som sagt lika gott åt den historien varje gång någon nämner halsfluss. Eller tänk om det faktiskt var så att stabben var den siste här i landet som verkligen hade difteri? Det är i sådana fall en Lassie jag med glädje bjuder på...