Slutet gott, allting gott?

Så har det då blivit dags för en liten sammanfattning av kulturåret som gått. Vi börjar med årets...

...FILMER
Det är i stort sett omöjligt att komma runt "No Country for Old Men". Det känns nästan som ett fantasilöst val - av en film som inte har en fantasilös sekund och det hårdaste karaktärsgänget sedan "Gudfadern". Men den vinner i hård konkurrens med svenska mästerverket "Låt den rätte komma in". Vem kunde ana att Blackeberg skulle utgöra filmårets mest suggestiva kuliss? Eller att en vampyrfilm skulle bli den bästa svenska filmen sedan "Fanny och Alexander"? Helt galet...

I övrigt var "The Dark Knight" den bästa superhjältefilm som någonsin gjorts, löjligt underhållande och chockerande våldsam. En film långt ifrån mainstream som jag blev helt tagen av var franska rasistdramat "Live and Become" från 2005, om en nioårig judisk, etiopisk pojke - årets hyrtips!

På skådespelarsidan var Heath Ledger magiskt tragisk (eller tragiskt magisk om man så vill) som Jokern i "The Dark Knight". Tommy Lee Jones var coolare än någonsin i "No Country..." och unga Lina Leandersson i "Låt den rätte..." inget mindre än det största svenska filmfyndet sedan Anton Glanzelius i "Mitt liv som hund".

Årets sämsta film då? Ja, usla filmer görs det som bekant alldeles för många av. Men ingen av de usla filmer jag sett i år har haft samma förutsättningar, pengar och skådespelarensemble som "Mamma Mia!". I 30-talets Tyskland lät sig en hel nation förledas av en skicklig demagog utan att genomskåda hans fruktansvärda agenda. I Sverige 2008 har en hel nation låtit sig förledas av Björns och Bennys skickliga musik och vägrat genomskåda att den i själva verket är en präktigt välgödd kalkon.

...MYSTERIUM
Hammarbys backlinje. Det var först när de plockade ned mittfältare och slängde in anfallare från utvecklingslaget som de höll tätt bakåt. Det känns inte helt betryggande att en okänd moldavier ska bli den räddande försvarsängeln 2009...

...BÖCKER
Med böcker är det ju ofta så att de inte nödvändigtvis läses samma år de publiceras. I början av året läste jag exempelvis om Norman Mailers "Bödelns sång" (filmatiserad med Tommy Lee Jones i huvudrollen, vem annars), efter att Mailer plötsligt checkade ut i november förra året. Vid sidan av Mario Puzos "Gudfadern" är det den enda roman jag läst om, eftersom livet är alldeles för kort för all god litteratur. Om jag tvingades i dag så skulle jag nog utse Mailers fulländade berättelse om Gary Gilmores tragiska livsöde till det bästa som någonsin skrivits.

Av de nyare böcker jag läst i år rankar jag Ian McEwans "Lördag" högst. Det är ett på alla sätt lysande exempel på hur man på bästa sätt använder bokstäver. Den är på ett märkligt sätt så vackert vardaglig att den nästan inte kan beskrivas, men om du gillar att läsa så har du några fantastiska timmar framför dig. Hans senaste "På Chesil Beach" ligger för övrigt på mitt nattduksbord just nu.

Bland spänningsromanerna så har Dennis Lehane även detta år dominerat mitt läsande. Både "Gone, Baby, Gone" (som blev en förvånansvärt lyckad filmatisering) och "Mörker, ta min hand" är lysande. Åsa Linderborgs "Mig äger ingen" var årets bästa arbetarklass- och uppväxtroman, Chuck Klostermans till 85% sanna berättelse (lite skönt uppskattat på omslaget) "Killing Yourself to Live" var årets bästa och roligaste biografi, och i den nyinstiftade genren "svensk socialrealism möter skräck" var "Låt den rätte komma in" rent förtrollande även utan minsta tillsats av space cake.

...IDROTTARE
Jag går fortfarande in på Youtube ibland för att se Usain Bolt smula sönder allt motstånd i 200-metersfinalen i Peking, och jag får fortfarande gåshud varenda gång. Tveklöst årets idrottsprestation alla kategorier, och naturligtvis är Bolt efter sina makalösa tre guld och tre världsrekord under OS ohotad till titeln som årets idrottare.

En annan friidrottare man häpnade över var ryske höjdhopparen Ivan Ukhov. Ni vet han som var så sjukt packad i Lausanne. Visst är det tragiskt att se honom hoppa (eller det var åtminstone vad han försökte göra) bort sin karriär just där och då, men det går inte att komma ifrån att det var lika fascinerande som underhållande första gången man såg händelsen.

...ROCKPLATTOR
Tidigare år har jag på denna blogg noggrant redogjort för årets bästa plattor för övervintrade hårdrockare, med snittbetyg och allt. Den främsta anledningen till att så inte är fallet detta år är för att det kanske har varit det bästa året på ett decennuim för alla oss gamla mossiga metallare.

Alice Cooper, Motörhead, Danko Jones, Metallica, Uriah Heep, Whitesnake, och AC/DC (jag trodde aldrig att jag någonsin skulle säga något genuint gott om tidernas bästa coverband, vilket de varit sedan Bon Scott dog 19 februari 1980) har alla släppt överraskande starka alster. Av de svenska banden så sticker Evergreys "Torn" och Backyard Babies självbetitlade platta ut mest. Och så har vi ju Judas Priests mastiga konceptplatta "Nostradamus", en skiva som växer oavbrutet men som likt ett bra vin (finns det förresten några dåliga?) kräver tid för att nå full mognad.

Listmässigt nöjer jag mig till slut med att fastställa en topp tre-lista utan inbördes rangordning för 2008: Avantasias "The Scarecrow", Volbeats "Guitar Gangsters & Cadillac Blood" och Bob Catleys "Immortal". En tysk, en dansk och en engelsman - bara Bellman som saknas med andra ord. Kanske har Volbeat ett visst övertag eftersom den plattan svänger lika skönt som en nyoljad skateboard på... Plattan. Å andra sidan sjunger Bob Catley dessutom på två av spåren på Avantasias platta. Som när allt kommer omkring kanske är... Nej, jag kan kan inte sära dem åt.

...TÖNTAR
Containerkommunisterna vinner även detta år (för vem vet vilket år i ordningen). Ni vet, de där som köper oljefläckade täckjackor på Myrorna, bär malätna Ingemar Stenmark-mössor (som de hittat i gamla UFF-containrar) året om, spottar ur sig kvasiintellektuella kulturfloskler på trånga fik med plyschinredning på Söder, påstår att Lars Ohly (som de sett på bild och inte är helt säkra på vem det är) nästan är extremhöger jämfört med dem själva, på helgerna intar Söders klassiska ölhak och inrökta syltor som om de varit stammisar där i 30 år (trots att ingen av dem ännu ej fyllt 30) och diskuterar tjeckiska filmfestivaler med filmer ingen av dem skulle drömma om att se på riktigt, anser att det mest spännande och demokratiska som finns är att skicka några gatustenar på poliser och genom skyltfönster under "Reclaim the City"-upplopp (reclaim the brain är vad de egentligen skulle tåga för) och så låtsas de (naturligtvis) att de alla är födda och uppväxta på Kocksgatan. Allt detta för att försöka dölja det faktum att de är uppväxta i ett övre medelklasshem i Östergötland eller norra Småland. När ingen annan ser tittar de på Let's Dance, läser Dan Brown och lyssnar på Absolut Dance Hits 35. Så genomskinliga och patetiska att man rodnar...

...COME-BACK
Mickey Rourke är ohotad till detta pris bara efter att jag sett trailern till "The Wrestler". Tyvärr hann jag inte se filmen på Stockholms filmfestival, men den lär hamna i toppen på nästa års filmlista eftersom den har officiell svensk premiär en bit in på det nya året. Bli inte förvånad om denne på alla sätt uträknade skådis har både en Golden Globe och en Oscar instoppade i trikåerna innan våren är över. Se trailern här.

...KAPPVÄNDARE
Jag själv, som efter två år kom på den fullkomligt vansinniga idén att skriva nykter! Och på sista kvartalet blev det fler inlägg än under de tre första kvartalen sammantagna. Om det blivit till det bättre eller sämre har jag ingen aning om, men nu växer det i alla fall inte spindelväv på tangentbordet. Det spills inte ens rödtjut eller irländsk whiskey över det längre.

Det var allt för i år gott folk. Vi ses på samma plats, samma kanal när röken från häxpiporna lagt sig. Som Ozzy säger: Thank you, good night, I love you all...