Den här veckan kör vi hardcore. Vilket innebär att jag inte orkar med att leta rätt på bra bilder, så det är läsa eller dö som gäller...
Rubriken kommer från farbror Tåg. Han vet vad han talar om eftersom han tillbringar sin största tid i Ryssland. Grunden till citatet kommer dock från mig själv. Jag mötte för en vecka sedan en av våra grönvita hjältar på Systembolaget. Han köpte sånt som svänger. Vilket är långt ifrån onaturligt när man håller på Bajen. Det är snarare ett baskrav.
Jag minns bestämt en match i slutet av 90-talet. Vi var ett gäng som hade bestämt oss för att fira varje seger på Operabaren, eftersom det var så osannolikt att Bajen skulle vinna någon match. Men det blev faktiskt ett par resor till Operabaren den säsongen. Det är framför allt två minnen samma kväll som bitit sig fast. Det första är när Gert Fylking står dyngrak på bordet direkt när man kommer uppför trappan. Han står i rosa overall och vrålar så högt han kan, samtidigt som Robert Aschberg sitter rätt rak precis framför och märker inte ett skit (det var TV3 som hade någon sorts fest). När vakterna kommer upp tar de sikte på oss längst bak i Bajentröjor - och registrerar inte ens fyllskallen i rosa overall som ramlar över borden och glasen framför oss. Vi är på väg att bli utkastade när någon vaken gäst skriker "Nej, det där är snälla pojkar, det är han där som är helt oberäknelig" och pekar på den rosa träningsoverallen som just sparkat ned 4 ölglas på golvet.
Det andra minnet är när vi lite senare går till Café Opera. Där sitter fyra spelare i Bajens A-lag. När en av oss blir förbannad och frågar varför de krökar när det är match om tre dagar kommer svaret "Vi kommer aldrig att vinna SM-guld ändå". Verkligen det svaret en supporter vill ha. Ett par år senare - som det mest nederlagstippade laget i Allsvenskans historia - vann Hammarby SM-guld. Ingen av spelarna från Café Opera den natten fanns då med i truppen...
På väg hem i natt gick jag längs Västerlånggatan (ett stråk man normalt undviker). Men det som fick min uppmärksamhet var ett gäng blivande studenter som hängde utanför 7Eleven. En av grabbarna i gänget började vråla första versen till Scorpions "Big City Lights". Men en sekund senare började han sjunga på "Always somewhere". Om det någonsin har gjorts en bra hårdrockballad så är det "Always somewhere" från "Lovedrive" 1979. Där har vi haken. Om du tar studenten 2007 så är du tidigast född 1988 - 9 år EFTER att "Lovedrive" släpptes. Och det är just det som får mig att tro på människan. Den lille spolingen med förkärlek till Klaus Meine & Co hade helt uppenbart antingen en väldigt gammal storebror eller en väldigt ung farsa. När jag passerade sällskapet kunde jag inte låta bli att sjunga andra versen i "Big City Lights" högt på riktig fultyska. Vilket fick den vrålande kommentaren som respons: "Shit, det är Klaus Meine!"
Sverige vann tydligen EM-kvalet i kväll med 3-0 efter att en Tuborgtattare nitat domaren. Det enda jag kan säga är att det är bra att uttrycket "Inför lagen är alla lika" även börjar få genomslagskraft på internationell idrottsnivå. Om ni undrar varför jag inte såg matchen så är svaret enkelt: det fanns ingen bajare på plan från start. Vilket var ganska givet eftersom ingen bajare var uttagen. Man kan som bekant bara ha ett lag som uppfylller ens hjärta. Därför blev jag upprymd när jag läste att Gunnar Thor Gunnarsson skulle lira från start i matchen Island-Liechtenstein. Soporna kryssade, men får en ny chans på onsdag. Mot Sverige. Att lallare som Mikael Nilsson och Niclas Alexandersson ens är påtänkta till en startelva när dyngheta Kennedy och Max sitter ombytta på bänken är ett stort skämt. Lagerbäck är lika het som Video 2000 bredvid en VHS.
Att det är domaren som bestämmer har jag fått ganska klart för mig tidigare. Den 22 november senast närmare bestämt. Hammarby mötte Vänersborg hemma på Zinken i Allsvenskan. Ingenting vore onormalt om det inte vore för att domaren blåste av första halvlek - efter 44.36. Hur tolkar man det? Jag har aldrig tidigare upplevt att en domare blåst av en halvlek innan speltiden är färdigspelad. Det enda som möjligtvis går att tolka utifrån det är att det knappast rörde sig om någon drömbandy i första halvlek...
TV-programmet "Talang 2007" visade sig till slut vara precis så uselt man nästan vågat hoppats på. Var det bara jag som knöt näven och vrålade "Yes! Vi nådde botten!"? En buktalare vann en miljon kronor. Vi tar det igen: en BUKTALARE vann EN MILJON KRONOR. I en tidsepok då allt kommer tillbaka i en kultform känns det oerhört retro att en buktalare är den främsta talang denna nation klarar av att uppbåda. Skillnaden mot allt annat var att det inte var ett förebådat retrointresse. Det var buktaleri - som om möjligt var hett för 200 år sedan. Gårdagens final handlade således inte om "Talang 2007" utan om "Talang 1807". Starkt jobbat.
Att Kvarnen häromdagen slog igen är givetvis tragiskt. Jag har två rätt starka minnen från just Kvarnen. Det första är från början av 90-talet när Bajen lirade borta mot Svartådalen. En person som jobbar med TV-sporten hade med sig en "kamrat". Denne födde förlorare höll på ett gulsvart lag från Uppland. Vilket innebar att ingen brydde sig ett skit om honom förrän han skickade in en tompava på isen. Då ville alla slå ihjäl honom. Majoriteten av alla närvarande höll på Hammarby - trots att matchen spelades på Rocklunda (antalet betalande var 111, räkna då bort en SL-buss och 7-8 bilar från Söder så förstår du hur heta hemmalaget var). Ett numera klassiskt citat från en av damerna som var med var att det "var jävligt dåligt av Bajen att lira 1-1 mot Svartådalen borta". Bajen hade då vunnit med 9-2. Vilken var anledningen till att vi åkte raka vägen till Kvarnen för att fira. Det slutade med en ranglig stege mot väggen och ett gäng grönvita hardcoresupportrar som undrade vad Kvarnen sysslade med. Den grönvita originalflaggan - som snart byttes ut mot en målad dito - ligger fortfarande i en låda på undertecknads vindskontor...
Det andra riktigt sköna minnet är från 1997. Bajen gick upp i Allsvenskan efter att ha spöat Lira Luleå borta med 3-1. Att vi låg under med 1-0 och att Jensa G missade en straff i första halvlek gjorde i slutänden bara det hela så mycket bättre (eller förspelet tre omgångar tidigare då Filip Bergman dyngade in en hörna på volley till 2-2 i sista minuten mot Skansens bollklubb). Hur som helst lyckades jag få med mig en grästuva från Luleå hem, som jag stoppade ned i ett paket Prince Lights (fråga mig inte varför eftersom jag aldrig - ens på den tiden då jag rökte - tryckte in en Prince Light i mungipan. Däremot känner förmodligen de flesta till att Lemmy i Motörhead bara röker just Prince Light, vilka han beställer från Sverige). Hur som helst glider jag sent på kvällen in till bardisken på Kvarnen. Där sitter Lasse Anrell. Jag frågar om han vill dela en cigg med mig, varpå han svarar att han inte röker. Jag säger då att vi ska röka gräsmattan från Luleå, varpå han svarar "har du eld?".
Allting har ett pris och allting har en gräns. Det var bara tragiskt att ägarna av Kvarnen inte upptäckte det i rätt tid. Om man får vara krass så är det oerhört märkligt att ingen reagerade när vi grönvita försvann och väster- och östergötland tog över. Jag vill inte vara den som säger "Vad var det jag sa", men om Kvarnen någon gång efter att flaggan tagits ned ifrågasatt vart krogens själ var på väg så hade det fortfarande kanske kunnat vara det vardagsrum rotlösa söderbröder alltid drömt om...
Som jag nämnt tidigare så var Y&T 2003 ungefär lika bra som att se Bajen vinna Champions League tre år på raken. Och det var Meniketti & Co som var mest tacksamma för att VI var där. Crazy är bara förnamnet. I år var man som en förskoleelev som för första gången fått en krita i hand och skulle visa hur vackert man kunde skriva sitt eget namn för världens snyggaste fröken (min biologifröken i högstadiet var för övrigt sjukt vacker på alla biologiskt tänkbara referenspunkter) - det är väl det närmaste jag kan komma symbolistiskt när det gäller att få uppleva Black Sabbath med 64-årige(!) överguden Ronnie James Dio bakom micken.
"I've heard that you have problem with Vikings in Stockholm?"
Till sist: Innan ni antastar domarna gällande hörna eller inkast - tänk på att HELA planen måste vara innanför bollen innan den är ute. Något jag måste tänka på imorgon eftermiddag. Då spelar jag nämligen fotbolls-SM för filmbolag - på Söderstadion...
