onsdag, augusti 13, 2008

- Har jag kommit till distrikssköterskan? Bra, det är nämligen så att min jaktiller Franke har fått loppor...

Befann mig av någon outgrundlig anledning på Big Ben på Folkungagatan en helg. Deras enda fördel är att de har en hel del malt att välja bland. Jag valde slumpmässigt ut en öl som visade sig vara förbannat stor, stark och - tack och lov - god. Den hette Jacobsen Saaz Blonde. Danskjävlarna kan ju uppenbarligen det där med öl. Just denna flaska hade drag åt Belgien, och då menar jag inte att den hade en touch av pedofili och pommes frites, utan att den var rätt söt och stark - och dyr. 108 spänn är nog det mesta jag någonsin har betalat för en ölpava.

Vd:n för Jägersro hävdade att en olycka som den som skedde - där en skadad häst fick avlivas på plats - inte kan förebyggas eller undvikas. Eh... det är väl knappast hästarna som valt att pressa sig till max med en förväxt Kendocka på ryggen? Att hästen sedan skulle obduceras för att dödsorsaken skulle fastställas säger en del om hur skarpa de är i den där branschen...

Tillbringade några timmar av semestern för andra året i rad på folkets park i Vingåker. De har alltså bara ett uppträdande varje år, och förra året var det The Poodles. Detta år var det Perssons Pack. Ett lyft? Knappast. Perssons är inget annat än ett ytterst pinsamt substitut till äktheten inom svensk musik. Det är också ett band som jag vet av flera uppfattas som ett coverband - då är man riktigt, riktigt misslyckad som artist. De har dessutom en dragspelare, vilket i ett band för mig är jämställt med en klumpfot i ett fotbollslag.

Dålig vits 1: Har ni tänkt på att om Danko Jones gifter sig med Lolo Chanko så skulle han heta Danko Chanko - ett fantastiskt artistnamn! Eller omvänt så skulle Lolo heta Jones i efternamn, precis som den amerikanska häcklöperskan.

Förra veckan tog jag mitt sista löppass (bakis, så klart) i mina löparskor av märket New Balance. Det låter kanske inte så märkvärdigt, om det inte vore för att jag köpte just de skorna i juni 1981. Jag satt (innan jag ens funderat på alkohol) med grannen och kollade på nyheternas rapportering från Stockolms maraton. Och slog givetvis vad om att jag också skulle kunna springa de 42195 meterna utan problem. Det ledde till att jag senare samma månad köpte mina löparskor. Först nu, ett maraton (man springer inte fler om man är någorlunda kry i sinnet) och 27 år senare, gick de till slut sönder. Det kallar jag kvalitet. Mitt nästa par - som naturligtvis blir av samma märke - kan mycket väl hålla ända till PRO:s gemensamma stavpromenader.

Vilket är det softaste jobbet inom sjukvården? Jag skulle sätta mina stålar på distriktssköterska på en vårdcentral. Om man är riktigt sjuk så besöker man för till att börja med inte en vårdcentral, utan man åker naturligtvis till närmaste sjukhus (eller beställer en tid på en riktig mottagning med fullt dugliga läkare). Är man något mindre sjuk kan man på vinst och förlust besöka sin vårdcentral, men som ni säkert känner till så får man ofta själv ge tips till sin tidigare husläkare om tänkbara sjukdomsanalyser och lämplig medicinering. Men vem besöker distriktssköterskan? Av någon märklig anledning är deras öppna besökstid lika lång som doktorernas, men man ser aldrig ett namn uppskrivet på deras besökslistor. De enda som kan tänkas behöva deras omsorg är pensionärer som inte klarar av att lägga om en kompress. Möjligtvis kan de också vara rätt vassa på att kolla blodtrycket. Men stetoskop och sprutor? Nej, glöm det. Något säger mig att distriktssköterskor ligger i riskzonen för att fika ihjäl sig...

Hjälte kommer från och med lördag att stavas K-A-R-O-N-E-N.

På tal om sjukvård: är det inte fascinerande att man fortfarande får högkostnadskort i form av ett litet pappershäfte? Som fortfarande ska stämplas och signeras. Känns inte det extremt 1900-tal? Vilken dator i världen klarar inte av att under en 12-månadersperiod addera de sjukvårdskostnader man dragit på sig och koppla dessa till ens personnummer?

Dålig vits 2: Det är onekligen ett steg i rätt riktning att Charlie (Davies) nu utgör en del av USA:s anfall i Peking. Senast USA skickade en trupp till Östasien gick ju deras anfall ut på att skjuta Charlie...
Sommarens största upplevelse var när jag gick med min 7-årige son på Iron Maiden. Det har aldrig varit ett av mina största favoritband, tvärtom tyckte jag till en början att de var ett av de mer standardmässiga korten i leken som kallades för The New Wave of British Heavy Metal. Jag gillade till exempel Def Leppard bättre, men de har sedan snart 30 år passerats med råge av Järnjungfrun. Jag gillade också Saxon bättre, och den åsikten är intakt - Biff och kompani släpper ingen jävel över bron. Men det finns något svenskt, folkligt över Maiden. Det bevisades av att det inte krävdes mer än 10 minuter på Stadion innan sonen stod som besatt och sjöng med på fejkengelska och visade djävulstecknet med bägge händer till Steve Harris och hans mannar. Jag har försökt i sju år med Thin Lizzy och UFO, försökt "fuska" med The Poodles och Lordi, men Markoolio har av någon märklig anledning fortfarande haft ett mentalt grepp på pöjkvaskern. Men med "Run to the Hills" live på plats släppte allt - och nu är jag övertygad om att mitt musikaliska arv åtminstone har en chans...

Farbror Tåg låter meddela att han nu helt lagt ned sitt fotbollsintresse. Bandyn lade han ned redan direkt efter slutsignalen i SM-finalen 2007. Enligt honom själv är det nu istället de engelska testserierna i cricket och rysk dambasket som gäller. Man blir tydligen helt bananas av att flytta till Moskva...

Perssons Pack på folkets park i Vingåker är för övrigt väldigt mycket mustaschprydda män i skinnväst med traktorkörkort. Och hembränt. Och en liter vispgrädde, lutad mot Amazonen, för att fördröja fyllan tills man kommit in. Mötte en bonde med en t-shirt med texten "Perssons Pack Fan Club Vingåker". Jag frågade om jag fick tjacka tröjan, men hans svar var att man måste ha sett dem minst 15 gånger live - i Vingåker - för att få den. Att ha väntat ut den tröjan ska han fan i mig ha en spontan applåd. Utanför frågade jag sedan den lokala polismakten om det hade varit en bra kväll. "Jodå", sa konstapeln. "Det var till och med mindre fylla än väntat." Det ger en en förnimmelse av hur det är i folkets park när fyllan är som polisen befarat...

Är det förresten någon som funderat på Susanna Kallurs skada? Hon har inte kunnat tävla på över två månader, men är sex dagar innan försöken i OS tillbaka i "rekordform". Enligt tränaren är det "ett mirakel". Jag hoppas nu innerligt att det är just så som tränaren uttrycker det. Men handen på korta häcken: om det inte hade varit en Kexchoklad-käck dalkulla som varenda morsa skulle vilja ha som svärdotter, utan en butter, senig vitryska man inte ens skulle vilja se på ett släktträd, som försvunnit från alla tävlingar i två månader för att sedan som genom ett mirakel dyka upp i rekordform en vecka innan OS-starten. Hur många av er hade då tänkt "Men, hoppsan vilket jävla flyt!"...?

Jag trodde att snacket om Heath Ledgers storhet i rollen som Jokern i nya Batmanrullen var just bara snack. Han har tidigare visat att han är en stabil skådis, men jag trodde att det nu mest handlade om en form av medlidsamt erkännande. Efter att nu ha sett "The Dark Knight" kan jag bara säga att den postuma Oscarn redan borde vara klar. Han är helt magisk och stjäl totalt showen från Christian Bales (fortfarande coola) läderlapp.

Blackfoot på Sweden Rock Kick-off. Jo jag tackar. Men eftersom de, tyvärr, inte lär spela någon låt från vare sig Siogo eller Vertical Smiles bjuder jag här på TEENAGE IDOL i en härligt töntcool video av klassiskt 80-talssnitt från nämnda (rakt igenom lysande) Siogo.

Sommarens märkligaste upplevelse var när jag i Vingåker klev in på något som heter Provinsbutiken. En slags lanthandel med allt från hundmat och fiskedrag till vattenslangar och trädgårdmöbler. Men den produkt som fångade min uppmärksamhet var en avlång, röd metallburk med namnet Etotal. Låter kanske inte så märkvärdigt i sig om man inte tittar närmare på vad som står under namnet: "Mot loppor på jaktiller. All annan användning är otillåten". Jag blev som ni säkert förstår helt förstummad. Jaktiller? Vad är det för djur? Det finns inte ens att finna på Wikipedia visade det sig senare. Nästa fråga jag ställde mig var naturligtvis hur många jaktillrar det egentligen finns i svenska hem? Och hur många av dem har i sådana fall loppor? Och vem kommer på idén att forska fram ett botemedel mot dessa jaktillrars loppor? Och går det att bryta mot alla regler och även behandla vanliga illrar med det?Produkten känns ju i ärlighetens namn rätt smal (och kostade hela 179 kronor). Men jag vågade just då inte ställa frågan till mannen i kassan, av rädsla för att han skulle svara "Vad säger du, har du ingen jaktiller? Det har varenda hushåll här i byn istället för hund, de är ena riktiga rackare på att fånga älg."

På tal om Charlie så åstadkom han ensam mer i anfallsväg under den kvarten han var inne än hela USA under de föregående 75 minuterna. Med spel från start är jag övertygad om att jänkarna hade spelat kvartsfinal. Men det tackar vi med grönvita hjärtan för, Bajens anfall har sannerligen inte varit sig likt sedan Charlie drog till Kina.

Det känns för övrigt skönt att vi sedan en tid passerat sommarsolståndet. Jag tillhör den smala skara som verkligen älskar mörker. Det absolut bästa som finns är att gå till jobbet när det fortfarande är becksvart ute. På riktigt. Jag gillar inte solljus och kräks nästan åt människor som bara måste gå ut för att det är "fint" väder, eller äta sallad i en park för att solen råkar vara framme. Patetiskt. Jag har tvärtom dragit för persiennerna de senaste 20 åren. Dessutom känns det skönt att vi nu äntligen närmar oss bandysäsongen med stormsteg. För att citera herr Bird i dennes paradoxa Ugglatravestering kan jag bara instämma i att den mörknande framtid är vår. Som alltid...