När jag sprang nedför T-trapporna i Gamla stan för en timme sedan såg jag det mest omaka paret jag någonsin sett. I går såg jag för första gången sköna kultkomedin "Harold and Maude", men radarparet "Idol-Danny+Ulf Larsson" var faktiskt strået vassare. Jo, det är sant: Idol-Danny+Ulf Larsson=Party. Eller...?
IFK Göteborg fimpade Volvo som huvudsponsor till förmån för Kia. Detta sedan Volvo erbjudit sig att fortsätta sin sponsorresa - med 25% av föregående års belopp. Varför? Jo, Volvo har själva gjort en kundundersökning. Denna visade att Volvoägare inte är fotbollsintresserade...
Mållös är ett uttryck man gärna tar till när man inte har något annat på lager. Framför allt är det ett skönt, klyschigt ord att ta till när man tror att världen runt omkring fixar sig hjälpligt av sig själv.
För mig är - kanske främst i min yrkesbefattning - detta beslut något som rätt lätt går in på topp 5 på listan över de mest mentalt instabila besluten som fattats av av en mindre vetande människa. Kontentan av Volvos utvärdering är så mentalt instabil att jag inte ens förmår mig att skämta om den än. Man önskar spontant bara att Volvo upphör att existera inom fyra-fem månader...
Hela min musikvärld vändes för övrigt totalt upp och ned när bröderna Mael gick ut med informationen att de ska spela samtliga sina 21 Sparksskivor under 21 dagar på Carling Academy i London. Det är utan tvivel det coolaste något rockband i världshistorien någonsin gjort.
Manowar ska tydligen köra sina 7 första plattor rakt av på ett gig i sommar. Men att köra 21 skivor på 21 dagar slår allt. Dessutom genomförs det 21:a och sista giget samma dag som Sparks 21:a platta släpps officiellt. Inte ens i "På spåret" hade man kunnat matcha det så väl...
Med tanke på att det lär kosta minst skjortan (förmodligen bara en skjorta om det är en italiensk, specialsydd som är beställd av "arbetargrabben" Bruce Springsteen, men ändå) så är vi fyra man som planerar att se de tre storverken "Kimono My House", "Propaganda" och "Indescreet" under fyra dagar 18-21 maj i London.
I mitt förra inlägg startade jag nedräkningen på 2007 års topp 20-rockplattor. Jag gjorde en del missar. Bland annat missade jag medelbetyg och bästa låt. Så jag meddelar detta här och nu: 2007 års 20:e bästa rockplatta är IGNITION med svenska MERCURY FANG. Snittbetyget på de 12 låtarna landade på 2,83 och den bästa låten är RUN FOR YOU. Att jag dessutom missat att redan nu plocka med 1987 års bästa skivor - som är med i samma race - ber jag ytterligare om ursäkt för.
På plats 19 år 2007 hamnar THE POODLES och plattan SWEET TRADE med ett snittbetyg på 3,0. Höjdpunkten är givetvis "Seven Seas" med Peter Stormare, som inte bara är pudlarnas utan en av årets riktiga höjdpunkter på den svenska rockkartan!
Inom några dagar kommer jag givetvis (likt förra året) ha en lista sammanställd där jag parallellt räknar ned de 20 bästa skivorna 1987 och 2007.
Som en ren kompensation tänkte jag redan nu erbjuda min trogna läsarskara en lista över 2007 års bästa filmer. Med tanke på att jag har jobbat med film i 10 år så känner jag till svårigheterna med att definiera årsbästafilmer. Det största problemet ligger normalt inte i att alla man känner har olika smak, utan att alla har sett filmerna vid olika tidpunkter.
Jag tänkte därför göra det hela enkelt. Min lista utgår ifrån när filmen kom på dvd i Sverige. Då får den ha haft biopremiär i Bronx när den vill, tävlingspremiär i Cannes när den vill, tv-premiär i Skottland när den vill, dvd hyr-premiär i Skövde när den vill, 2 för 1-premiär i ett ICA-ställ i Vänersborg när den vill och tv-premiär på TV8 strax efter att Per Bjurman fått alla att kräkas en onsdag... när den vill...
PANS LABYRINT: Om någon stod först i kön när Gud delade ut scenografri så var det "Hellboy"-regissören Guillermo del Toro. Sedan spädde änglarna på och fick oss alla att så enkelt tro på det övernaturliga...
ZODIAC: Den snyggaste seriemördarjakten någonsin. Och den långsammaste film jag fortfarande drömmer om att få se i en förlängd version med kommentarspår...
PARFYMEN: En regissörs storhet avgörs lättast genom hans lätthet att skapa mästerverk i helt skilda genrer. Tom Tykwers "Spring Lola" är ascool. Hans "Parfymen" är så cool att definitionen cool tvingas avskrivas i varje förort...
THIS IS ENGLAND: Shane Meadows är egentligen inte en jättebegåvad filmskapare. Men han tog chansen att göra rätt film vid rätt tidpunkt. Regin är underordnad. Skådespeleriet och förmågan att fånga tiden är allt. Faktiskt.
BOBBY: I sitt första seriösa försök någonsin att skapa en riktig film sopar Emilio Estevez fullkomligt banan med de flesta av sina konkurrenter. I detta fantastiska drama - med skådisar som Anthony Hopkins, Sharon Stone, Helen Hunt, William H. Macy, Heather Graham och Christian Slater - får vi följa en rad personer som är på plats natten då Bobby Kennedy mördades. Och det är så jävla bra att man skäms över att inte ha betalat avgiften till sin lokala hyrvideobutik...
THE LAST KING OF SCOTLAND: Forest Whitaker är briljant som Idi Amin. Han fick en Oscar som Idi Amin. Han är helt sjukt jävla bäst i världen som Idi Amin. Jag tror att jag älskar Idi Amin...
APOCALYPSE: Årets äventyrsfilm. Punkt. Årets adrenalinkick. Punkt. Årets Mel Gibson har en skruv lös, and I like it. Punkt. Årets enda film vi vill se en del 2 av. Punkt. Årets det är okej att andas nu. Punkt.
BABEL: Bara att se Brad Pitt i två timmar utan att för en sekund reflektera över att det är Brad Pitt är ett litet mirakel i sig.
DE ANDRAS LIV: Har jag redan hyllat här tidigare. Den fick en Oscar för bästa utländska film, och det är fortfarande den bästa film jag sett på snart två år. Jag vill inte veta att en enda av er har läst nästa inlägg på denna blogg utan att ha sett "De andras liv". På riktigt. Bra film är på riktigt. Njut av det.
Finns det för övrigt någon som någonsin funderat över namnet på lokalen som livnär oss Söderbröder - och systrar - med vätska när våra hjältar skrämmer symaskinsoljan ur skoterraggarna? Det är sluttänkt nu. Det heter Zinkens Krog - oavsett vad som står på skyltar, menyer, hemsidor etc. Vi var för övrigt ett gäng där i kväll. Ett gäng som för alltid kommer att se Hammarby bandy som sin familj. Ett gäng som välkomnade Albin Selin som ny säkerhetsansvarig i denna varma familj.
Må han aldrig bli nykter...
onsdag, december 05, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag borde kanske fråga Bagdad-Steffe om jag inte kan få ha någon slags säkerhetshatt i snutstuk under nästa match.
Nu på morgonen svamlade han om att han vill att jag ska ansvara för säkerheten på VIP-läktaren nästa gång. Han är vrickad.
Om man bara stannar upp och tänker efter en stund så inser man rätt snart att man inte är helt normal om man går under smeknamnet Bagdad-Steffe.
Men en hatt i snutstuk vore fräckt!
Skicka en kommentar