Tarmvredsmannen - snart knarkpåverkad i en Baja-Maja nära dig...

Jag traskade i en bandypaus för ett antal år sedan in på ibland sköna haket Platini på Hornsgatan. Där satt en av de mest legendariska Bajensupportrarna genom tiderna (med Hjälmaren i Årsta som ordinarie hemmaplan) och drack husets röda. Ur ett pintglas. När jag frågade varför svarade han att han helt enkelt "Gått in i biraväggen". Att det egentligen var glaset och inte innehållet jag syftade på var en frågeställning som var honom totalt främmande. Varför dricka alkohol ur små glas när det finns stora?

Sweden Rock blev en annorlunda upplevelse detta år. På natten mot fredagen fick jag magsmärtor som först förde mig i en van till Karlshamns sjukhus och sedan vidare i ambulans till Karlskronas sjukhus (eller lasarett som man så käckt kallar det för i Blekinge). Anledningen var ett tarmvred som sedan mot alla odds (eller ungefär en chans på 20 sägs det) gick tillbaka av sig själv. Totalt utmattad såg jag en chans att ta mig tillbaka i festivalen redan på fredagkvällen i tid till Saxon, trots att jag efter mängder av öl, morfin och röntgenundersökningar minst sagt mådde som en hund. Doktor Janusz var dock av en annan åsikt, som han bestämt förklarade med sin polska, respektingivande brytning. Han gillar kanske jyckar, vad vet jag. Men morgonen därpå höll jag masken bra när han på nytt klämde på min ömmande mage. Aldrig i helvete att jag tänkte missa Triumph också...

Med anledning av att flera personer varje år dör i väntan på nya organ, samtidigt som homosexuella, personer som rest i vissa länder och missbrukare förbjuds att donera organ, ställde Expressen.se i dag frågan "Vad väljer du? Ett riskorgan eller döden? Skulle du ta risken?" Listig fråga. Förväntar de sig att man ska svara "Jag väljer lätt döden, man vill ju fan inte riskera att bli sjuk!"?

Jag tippade innan EM att Kroatien skulle bli Europamästare. Jag ser ingen anledning att ändra på det tipset efter vad jag sett hittills. Möjligtvis med undantag för Holland, vars 270 minuter så här långt varit så nära fulländad njutning man kan komma med 11 man, en svajig boll och svettiga orangea tröjor. Det kommer säkert att gå toppenfint för Sverige i en eventuell kvartsfinal...

Ett stort grattis till Johan som plockade hem SM-titeln i plektrumkastning under festivalen - och en tvättäkta Gibson SG! Respekt.

Den grönvite legenden gick in i biraväggen. Själv har jag gått in i bloggväggen. Därav mina sporadiska inlägg den senaste tiden. Efter att (en natt djupt nere i den irländska flaskan) ha insett hur mycket jag har kvar att vilja göra - och att jag fortfarande inte bestämt mig för vad jag ska bli när jag blir stor - hamnade jag i en liten svacka. Den blev än mer påtaglig när jag såg ELO på Sweden Rock (nej, naturligtvis inte Hans-Göran Elo - men jag tyckte att bilden på honom var coolare). Senast jag såg dem var 1975 på Hovet. En hel rock'n'roll-livstid mellan gångerna. Det är sådant som får livet att kännas onödigt kort...

Ulf Ottossons okände tvillingbror skickade ett sms i helgen om ett reportage i Karlskoga tidning som handlade om Ove, 61 år. Ove sa att "Jag är ingen jävla a-lagare, jag är bara kroniskt alkoholiserad". Ove for president - han vet fan vad livet handlar om!

Judas Priest var absolut inte det bästa bandet på festivalen, men versionen av "Sinner" var tveklöst festivalens höjdpunkt. Efter morfinet, naturligtvis. Och nya plattan är som en 103 minuters hård smekning mot hörselgången. Som tonsatt morfin ungefär.

Jag har fortfarande svårt att släppa Eurovision Song Contest. Och det inte enbart för att permanentvätska och våffeltång äntligen har nått Andorra, utan för 2000-talets skickligt uppbyggda, musikaliska Berlinmur. Som ett par av mina vänner så korrekt påpekade så är det nu vi verkligen vi ser konsekvenserna av Sovjetunionens upplösning, och om detta är alternativet till kommunism så är ju valet rätt enkelt...

Det var en förbannad massa spaltmeter i som gick åt i tidningarna om bruden som simmade utanför Indonesien och hamnade på en ö med varaner. Varför då? Var det synd om henne? I sådana fall är det tjänstefel av journalisterna att inte publicera namn och bild på personen som tvingade ner henne i vattnet...

Min lokala brittsylta, O'Connells (om den varit trovärdigt irländsk hade den givetvis fått det epitetet, men den är dessvärre nuförtiden lika tvättäkta irländsk som en svensk köttbullmeny på ett strandpang på Koh Samui), har ett udda erbjudande dessa EM-veckor. De har 20% rabatt från 16.00 - fram till kvällens första mål. Men det blir ju lite märkligt om man ska vara helt ärlig. Om ens porträtt finns på bild i uppslagsboken under "Skitsnål och totalt ointresserad av fotboll" är det givetvis ett drömerbjudande. Om inte så känns det inte helt optimalt att gå ut med polarna en helkväll för att dricka öl och se på fotboll - och hålla tummarna för 2 x 0-0.

Min gode vän Al och jag brukar diskutera det blå rock'n'rollskåpet. Det ställdes in på Sweden Rocks stora festivalscen 2002 av Rob Halford, då headline som soloartist. Ett band har sedan dess varit bättre - Y&T på samma scen 2003 - men inget i närheten av tuffare. Rob själv har varit tillbaka två gånger sedan dess med sina återförenade präster, men aldrig i närheten av den nerv, vitalitet och aggressivitet som han visade när han baxade in nämnda skåp för sex år sedan. När Poison - som någon sorts practical joke som ingen av de 33200 närvarande festivalgästerna ännu förstått - i lördags klev på som headline och avslutningsband för SRF 2008, fick jag ett sms av Al. Det löd "Det står en oljetanker fylld med bajs på Festivalscenen. Men Robs skåp agerar helt oberört." Humor i världsklass.

Kristian Luuk sammanfattade, som väntat, ESC bäst av alla med sin slukommentar efter första semifinalen: "Ja, det där var 19 av Europas bästa låtar. Vi får hoppas att inte så många andra världsdelar tittade."

Har ni tänkt på att det bara är peruaner och norrbaggar som har "dödskallekäppar"? Ni vet, fula, knotiga, grå träkäppar med en utsirad skalle högst upp. Gärna med horn. Peruanerna brukar plocka fram dem ur bakfickan när de förpestar tillvaron på Drottninggatan på lördagar med allsköns panflöjtspina eller jagar försvunna inkaskatter. Norrmän verkar samla dem som vi andra samlar spelarbilder till vårt Euro 2008-album (eller vad då, gör inte alla det längre?), och ta fram dem när Turbonegro lirar live, någon släkting till A-ha har dött eller om det är festival. Som denna gång. Jag såg två snubbar med var sin dödskallekäpp utanför ett av öltälten innan Blue Öyster Cult (naturligtvis) på festivalen, och mina tankar växlade och försökte snabbt lista ut om de kom från en oljeborrplattform i Atlanten eller Solens tempel, tills en av dem yttrade "Er du helt sikker at..."

En tidigare arbetskollega som fick höra om mina sjukhusbravader under SRF skickade en högst relevant fråga: "Är Tarmvredsmannen 2000-talets Bajsmannen? Är en ny legend född?"

Micke Alonzo startade föreningen "Pappa-barn", en organisation som verkar för barns rätt till båda sina föräldrar. Detta sedan han orättvist fråntagits vårdnaden om sin son. När man läste söndagens Aftonbladet förstår man att han skulle ha behövt mer umgänge även med sin 25-åriga dotter Sofia. I artikeln om "punkarnas barn" ombeds hon att nämna fem låtar som hennes far skrivit. Hon grejar "Den vita apan" och "En slemmig torsk" - sedan är det stopp. Hos dottern till sångaren i KSMB, Sveriges främsta band genom tiderna. Jag fällde nästan en tår när jag tänkte på vilket svart hål som måste ha uppstått i Alonzos musikaliska arv. Det är ju som om Gurras dotter inte skulle känna till "800 grader", "Ung och kåt", "Flyktsoda, "Die mauer" eller "We're only in it for the drugs". Men det gjorde hon. Gurras dotter Vanda alltså, i samma artikel. Rågsved-Skärholmen 1-0.

Att Frankrikes förbundskapten Raymond Domench nu får söka sig ett nytt jobb kan vi tacka fotbollsgudarna för. Om man, som enligt uppgift tidigare skett i hans fall, låter astrologi styra laguttagningar ska man inte befinna sig i frihet på en fotbollplan, iklädd kostym. Man ska på sin höjd befinna sig på en gräsbeklädd rastgård på ett mentalsjukhus, iklädd tvångströja.

På tal om EM: när går England in i turneringen?

Alexander Östlund gick in som en lekfull boxer mot Holland 2004. Fredrik Stoor gick in som en målmedveten drever mot Spanien 2008. Vem kunde för några år sedan ha trott att det var defensivhögern (nej, jag snackar absolut inte om folkpartiet) som skulle värma ens grönvita fotbollshjärta i kommande EM-turneringar? Något säger mig att David Johansson kommer att glidtackla sig igenom Italiens vänsterkant som en agilitypeppad rottweiler i EM 2012.

En hel travredaktion i Norge blev mordhotad för att de inte lyckades ha full koll över alla lopp som gick samtidigt på flera banor. Snacka om att ligga i dödens. Ständigt dessa norrmän...

Någon annan än jag som börjar tröttna på Olof Lundhs ideliga mantra om Fotbollskanalen.se:s "avslöjanden"? Innan Sverige-Spanien pratade han om startelvan som "Fotbollskanalen.se avslöjade strax efter lunch". Expressen (papperstidningen alltså - jag vet, väldigt 1900-tal) hade också rätt startelva, korrekt grafiskt uppställd som sig bör inför match. När den trycks? Ingen aning, men jävligt långt före lunch i alla fall.

Bauhausreklamen med cementblandare och höga priser är den sämsta jag sett sedan... reklamfilmen uppfanns. Ett försök till bonnläppshumor som är på en lägre nivå än Stefan & Krister - och då snackar vi väldigt långt tillbaka i den mänskliga utvecklingen. Jag skulle gissa på någonstans mellan Homo heidelbergensis och Homo erectus...

Det bästa Al bjöd på var dock en mms-hälsning som kom några timmar innan operationen var planerad. Den var från Biff Byford, som hoppades att jag skulle krya på mig och bad mig att sluta äta det där "Fucking smorgasbord" eftersom det sabbar magen på en! Sådana gester av ens vänner värmer till och med mer än morfin.

Vad har Biff Byford, Joe Elliot och David Coverdale för övrigt gemensamt? De är alla födda i Yorkshire. Om nu någon av er är sugen på en tripp till en av hårdrockens vaggor.

Och ja, Tarmvredsmannen kommer att hemsöka alla fulla tonåringar på varenda festival på en leråker med en bajamajig Håkan Hellström nära dig de närmaste 68 åren...