Världens bästa nu levande band har släppt sin bästa platta på elva år. Närmare frälsning än så går det knappast att komma. Det kan ha varit just sättningen med Phil Mogg-Pete Way-Vinnie Moore-Paul Raymond-Andy Parker som Sarah Adams förutspådde när hon 1841 skrev psalmen som fartygsorkestern på Titanic skulle göra odödlig 71 år senare.
"Black and Blue" hade kunnat ersätta i stort sett vilken låt som helst på "Making Contact". Och "Good Bye You" är bland det mest förtrollande de skrivit sedan "Love to Love" (som i sin tur är en av de fem bästa låtar som någonsin gjorts). Det räcker så. Buy or die, med andra ord.
tisdag, oktober 03, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag saknar en viss tysk
Tysken spelade visserligen på deras bästa plattor någonsin, men han är dessutom värdlens förmodligen lynnigaste musiker.
De klarade sig utmärkt med Mick Bolton innan tysken, de klarade sig fantastiskt med Paul Chapman efter tysken, och de klarar sig alldeles utmärkt än i dag med Vinnie Moore. Betydligt bättre än tysken själv klarat sig de senatse åren.
Skicka en kommentar