Elvis är president i Slovakien...

Den 13 juli är ett datum som bjudit på en del sköna händelser genom tiderna. Om man bortser från 1870, då Frankrike förklarade krig mot Preussen. Dålig idé. Om det var bra eller dåligt att Mark "The Animal" Mendoza föddes just 13 juli vet jag inte. Han blev sedemera basist i Twisted Sister. Fast å andra sidan var han väl den ende i bandet som kunde behärska ett instrument någorlunda.

1957 föddes Cameron Crowe. Det var ju bra. Redaktören och skribenten för Rolling Stone Magazine som blev manusförfattare och regissör med varierad framgång och bland andra "Jerry Maguire" och självbiografiska "Almost Famous" på sitt CV. Lika helrätt kanske inte Jack Spade känns. Han föddes 13 juli 1974 och har sedan han gick ut skolan medverkat i filmer som "Ron Jeremy on the loose: Atlantic City" och "Warning! I Fuck on the First Date 2". Hans mamma - till skillnad från Crowes - har nog inte sonens alla (in)satser samlade på dammiga VHS-band.

Att Anders Järryd föddes detta datum 1961 är väl rätt... coolt. Eller att byggnaden av Amsterdams tunnelbana påbörjades detta datum 1970. Jag måste dock medge att jag har besökt Amsterdam ett antal gånger sedan dess och aldrig någonsin sett ett spår av någon tunnelbana. Förmodligen är de alla alldeles för pårökta för att orka gräva... Och så firades givetvis Smalspårets dag i Klavreström 1992 detta datum.

Men för mig härrör det starkaste minnet 13 juli från år 1991. Jag befann mig då i nuvarande Slovakien. Bajen spelade då - liksom nu - i Intertotocupen. Eller Tipscupen, som det så charmigt kallades för. Ett cupnamn som förde tankarna till ett antal halvalkisar i Farsta som i brynjor skapat ett sommarnöje.

Men just detta datum detta år befann jag mig i Banska. Det var faktiskt rätt stort, för om man får klappa sig själv på bröstet - och här om någonsin är det på sin plats - så var jag den ende Bajensupportern som detta år såg alla tre bortamatcher i Tipscupen. Energie Cottbus i Östtyskland (där en pundare envisades med att sväja alla snus jag bjöd på ), Silkeborg i Danmark och FC Dukla Banska Bystrica i Banska i nuvarande Slovakien. Förutom truppen var alltså bara jag på plats 3 x 90 minuter.

Just Banska var mer speciellt än något annat. Vi anlände nämligen ett gäng till Bratislava dagen innan avspark. När jag fick veta att det skulle dröja tolv timmar innan nästa tåg till Banska skulle gå så var vi tre man - jag, herr Stoke och en kompis som vi kan kalla för Goeran - som klev ut till taxistolpen vid Bratislavas tågstation. Resterande fyra inväntade snällt tåget. Om jag inte minns fel så fick chauffören 250 D-mark - under förutsättningen att han stannade på varenda vägkrog som fanns mellan Bratislava och Banska (en sträcka på 30 mil). Vi drack bärs - han blev bjuden på obegränsat med kaffe och Coca-Cola.

Herr Stoke och han som vi kan kalla Goeran satt under hela denna resa i baksätet. Jag satt i framsätet. Och det är den första gången i mitt liv som jag medvetet valt bort säkerhetsbältet. Vi färdades nämligen i en Trabant som toppade i 120 i nedförsbackarna. Grabbarna där bak var ju rätt ohotade, men jag kände att jag - trots konstant ökande fylla - hade min räddning i en eventuell krock i att fritt lyfta från framsätet och nästan ljudlöst glida genom vindrutan.

Hur som helst kom vi slutligen fram till flygplatsen i Banska. Vi tre gled in och möttes av en rätt vän donna som frågade vilka vi var. Vi sa att vi var Bajensupportrar från kungliga Söder som var där för att kolla Bajen krossa FC Dukla Banska Bystrica. Hon svimmade nästan. Och tre minuter senare dök HAN upp. Vi trodde att FCDBB var ett brödgäng som hade nollkoll. Det visade sig att de hade HAN som ledare.

Där stod vi tre man med hakan nere vid midjan. HAN frågade om vi ville ha något att dricka. Jag tack, gode herrn, svarade vi. HAN bar svart kostym, svarta glasögon och bakåtslickat hår. Och han var det närmaste Elvis jag sett i mitt liv (näst efter ägaren till Elias pizzeria i Oxelösund). Sedan dök tre flaskor skumpa - och ett glas - upp! HAN var nämligen president i FC Dukla Banska Bystrica. Och han såg till att vi på matchen placerades på hedersläktaren, som normalt bara var avsedd för militärer med löjligt många streck på kavajslagen.

Men vi höll färgerna högt med 90 minuters sång på hedersläktaren - till en match som slutade 1-0 till Bajen efter mål av Micke Hellström. Därefter blev vi fåtaliga nördar inbjudna till grillpartyt på hotellet - efter att ha skrivit autografer åt ett halvt kompani av tjeckiska supportrar som svängde runt kortsidan efter deras torsk. Men turneringens höjdpunkt var givetvis när Slovakiens Elvis tackade oss svenska supportrar med något i stil med "Jag trodde aldrig att sju svenska supportrar skulle kunna överrösta 3000 tjecker. Men det gjorde ni - grattis!"

Den efterföljande rundan på stan bär definitivt legendstatus. Två av spelarna bjöds, tillsammans med en polare vi kan kalla för Goeran, på rå bacon av ett par slovakiska donnor. Det var tydligen lyx. Herr Stoke vinglade ut från någon bar med en flaska rysk skumpa i varje hand - innan han försvann in i den östeuropeiska dimman. Och hotellnyckeln med honom. För mig själv blev allt till slut bara svart. Men innan pannorna mötte kaklet togs en skön bild som kan skådas på framsidan till Bajen Fanzine nummer 18...

Radiosporten körde för övrigt en riktig fuling i onsdags. Måljingeln ekade i den rätta frekvensen och en röst förkunnade att "Hammarby har kvitterat". Man blev så glad att man förträngde att man bevittnade den verkliga matchen på TV. Efter en teaterfördröjning följde "...mot Göteborg i damallsvenskan". Dö. Den som tror att fotboll är en lek har lekt färdigt. Men det var ju ett glädjeämne att Erland höll nollan ända tills han blev skadad. Räddningsprocent 0 i matchen mot Helsingborg är till och med värre i ett CV än Jack Spades filmroller.

Avslutningsvis har jag svårt att sluta skratta åt råttan Norling. Han försöker vara så seriös att han nästan bajsar på sig. För en utomstående så kanske han rent av känns trevlig. Men han har ju ett sådant Fabio Capello-komplex att man svimmar. Han lutar sig NÄSTAN identiskt mot avbytarkuren som Capello. Men exakt likadana glasögonbågar som samme Capello har han åtminstone fixat. Totally wild...