At war with the world... on a bloody ruby tuesday

Sett på löpsedel nyligen: "Sötsug kan vuxen ADHD". Min stilla undran är varför allt måste klassas som sjukdomar. Finns ADHD ens för barn - egentligen? Eller är det bara en form av personlighet? Om inte, vem sätter i sådana fall normen? Det börjar bli allt tydligare att man bara är "normal" om man inte alls märks här i landet Lagom...

Jag gjorde debut på "Rock at Sea" i helgen: 21,5 timmar hårdrock med M/S Cinderella (som osökt för tankarna till den numera klassiska sketchen med Robert Gustafsson som pudelrockaren i "Nilecity 105,6" väntandes på samma kaj på Cinderella med autografblocket i högsta hugg). Det var givetvis en höjdare... tror jag. Och Ken Hensley, Gotthard & Evergrey gjorde kanonspelningar... hörde jag.

England missade EM och jag firade storslaget med ett glas Grönstedts (jag glömde för övrigt att nämna tidigare här att när Bajen vann Svenska Cupen i bandy så firade jag med glögg - som måltidsdryck till lasagne! Var jag först med det?). Det är en sak att ha den bästa ligan i världen: Premier League. En helt annan att ha de bästa spelarna: inte alls uppväxta med Premier League. Det är denna pinsamt tydligt parallell till NHL och USA i håkky som britterna inte verkar ha förstått och det var därför de fick en näsbränna de sedan länge gjort sig förtjänta av. Skål Svennis.

På Coops Medmera-kort får man en presentcheck för varje 7.500 man handlat för. Presentchecken är på 50 kronor. Det innebär att man får en rabatt på 0,67 procent - wow, liksom!

Den 18 mars avslutade jag mitt bandyliv. Så var det i alla fall tänkt, efter att det tagit stopp även i den sjätte finalen på åtta år och jag fick nog efter 18 år av trofasta Zinkenbesök. Men min avvänjning går inte helt bra. Så fort bandysäsongen drog igång lyckades jag med bedriften att på plats bevittna tre bandymatcher på tre olika arenor på åtta dagar. Det är väl som med alla droger, att man måste trappa ned successivt. Framför allt måste jag ju läsa Pelle Fosshaugs självbiografi innan jag kan lägga termoslocket på...

På tal om bandy så sa Bajens Gustav Björkman till en bekant på krogen att "När vi har det som sämst är det som när Sandviken har det som bäst". Han syftade på de interna stridigheterna i SAIK och lyfte även fram att Lillis är ovärdelig för Bajen och att han är Sveriges överlägset bäste tränare på det sociala planet. Samme bekant lyckades lite senare även få en av Sandvikens mer framträdande stjärnor att bekräfta Björkmans resonemang med följande kommentar: "Skillnaden mellan SAIK och Bajen är hjärtat. Vi har de bästa bandyspelarna i världen, men det finns ingen kärlek i Sandviken". Med några öl innanför västen brukar som sagt sanningen komma fram.

Farbror tåg står dock fast vid att han har sett den sista bandymatchen i sitt liv. Men ingen kan ju inbilla mig att den mannen har bättre karaktär än jag...

Enligt Metro dricker stockholmarna mer än någonsin, och bland män hamnade Maria-Gamla stans församling i topp. Det är ju det jag alltid har sagt. Mucka inte med oss proffs.

Jag har fått glädjande respons på att jag reda nu börjat vinka för årets bästa rockplatta. Själva "finalen" körs normalt inte förrän i februari, och jag har ännu inte tänkt en tanke på listan för 1987 - vi kör som bekant årets bästa rockplattor även 20 år tidigare samma kväll - förutom den som är den givne vinnaren (vilken jag givetvis inte avslöjar här och nu).

Men vi tar väl och stampar av redan nu med en nedräkning av 2007 års 20 bästa rockplattor. Som jag sagt tidigare så går jag bara på känsla när två skivor fått samma betyg. Och betygen är - helt logiskt, matematiskt - uträknade med ett betyg på 1-5 per låt delat på antal låtar. Vid samma betyg går dessutom en platta med fler låtar före en med färre. Logiskt, eftersom det är lättare att göra 8 bra låtar än 13...

Bland dem som hamnade utanför topp 20 kan nämnas TAKIDA, KELLY KEAGY och A.C.T. Den skiva som hamnade precis utanför på plats 21 blev SCORPIONS med "Humanity: Hour 1". De tyska föredettingarna släppte loss rejält i öppnings- och titelspåret, men sedan svalnade det tyvärr av. Fritzarnas "Unbreakable" från 2004 var deras bästa på 20 år, sedan "Love at First Sting", och jag hade därför stora förhoppningar. Men de grusades om sanningen ska fram redan i juni när det på Sweden Rock med årets gästspel blev löjligt tydligt att de egentligen inte varit med i rockens tungviktsklass på riktigt sedan Uli Jon Roths ordinarie dagar. Han kommer ensam till SRF 2008 - tack för det!

Så vilka startar då listan på riktigt? Jo, svenska Mercury Fang med deras andra platta "Ignition". Problem här är ju att de är nära personliga vänner till mig, speciellt Håkan (som spelar gitarr som en grekisk metallgud). Men det har faktiskt inte fått mig att bli extra snäll - snarare extra kritisk, vilket innebär att de kanske borde hamna högre upp på årslistan. Bra är de oavsett. Utav bara helvete, om man nu får använda ett sådant språk. Och bara att hamna på en lista över världens 20 bästa rockplattor 2007 är ju inte helt fy skam...

Avslutningsvis påpekade en bekant att alla i Göteborg inte alls heter Glenn. Det kan ha berott på att han själv är från denna gudsförgätna håla och själv inte heter Glenn (något som givetvis är helt irrelevant i sammanhanget). Men hur som helst kan jag erkänna att han har rätt på en liten punkt: det finns en därifrån som heter Ruben.

Men resten heter fan i mig Glenn.