En annan intressant sak gällande "Quantum of Solace" är att man valt att behålla originaltiteln. När exempelvis "The world is not enough" kom så var det tydligen någon som skrek "Hallå! Tror ni att varenda svenne är engelskalärare?". Och så fick alla som hade streck eller IG i engelska lära sig att den svenska översättningen löd "Världen räcker inte till". Men när 007 plötsligt har fått sin knepigaste titel någonsin så verkar allt vara frid och fröjd. Men ska man vara ärlig så låter det tveklöst ocoolare med "En gnutta tröst"...
Äntligen! Som Gert Fylking skulle ha uttryckt det. Äntligen är den hotande svenska bokjotten av innebandy-VM avblåst. Åh, vad skönt att vi kan sova lugnt igen! Förbundet gick till slut med på spelarnas krav på ökad dagersättning, vilken bestod av TVÅ par sockiplast och dessutom fritt tillträde till ribbstolarna efter "matcherna".
Inför ett derby blir man lätt lite skrockfull och behöver ett gott omen för att våga tro på seger. Det fick jag i måndags när jag åt lunch med jobbet på Långholmens värdshus, för i entrén möttes jag av en staty föreställande Nacka Skoglund. Det är i sådana små händelser som nästan kan göra en troende - och säker på tre poäng.
Att just Nacka är hedrad med en staty inne på Långholmen är säkert ingen slump. Många var nog de inlåsta kisar som blickade ut genom gallren mot Söder och drömde om att få se Nacka lira boll igen. Och när Nackas liv så tragiskt upphörde 1975 så upphörde även Långholmens centralfängelse samma år med sin verksamhet.
När vi ändå tankemässigt befinner oss i fängelsemiljö så kan ni här få en tung Lassie: Jag känner en som suttit på kåken tillsammans med Sebastian Egurens svärfarsa.
I kategorin udda bollkallar går årets pris till brandmannen längst ned på södra läktaren på derbyt i måndags. Eftersom ingen stackars ordinarie bollkalle av naturliga skäl ville riskera att få en brinnande bengal i nacken, stod brandmannen som släckte elden snällt kvar resten av matchen bakom reklamskyltarna med hjälmen käckt på sned - och försåg effektivt Lolo Chanko med bollar att slå hörnor med. "Vi vill ha Siggi kvar!" sjöng Bajenklacken. Kan man få behålla brandkallen också...?
Inför ett derby blir man lätt lite skrockfull och behöver ett gott omen för att våga tro på seger. Det fick jag i måndags när jag åt lunch med jobbet på Långholmens värdshus, för i entrén möttes jag av en staty föreställande Nacka Skoglund. Det är i sådana små händelser som nästan kan göra en troende - och säker på tre poäng.
Att just Nacka är hedrad med en staty inne på Långholmen är säkert ingen slump. Många var nog de inlåsta kisar som blickade ut genom gallren mot Söder och drömde om att få se Nacka lira boll igen. Och när Nackas liv så tragiskt upphörde 1975 så upphörde även Långholmens centralfängelse samma år med sin verksamhet.
När vi ändå tankemässigt befinner oss i fängelsemiljö så kan ni här få en tung Lassie: Jag känner en som suttit på kåken tillsammans med Sebastian Egurens svärfarsa.
I kategorin udda bollkallar går årets pris till brandmannen längst ned på södra läktaren på derbyt i måndags. Eftersom ingen stackars ordinarie bollkalle av naturliga skäl ville riskera att få en brinnande bengal i nacken, stod brandmannen som släckte elden snällt kvar resten av matchen bakom reklamskyltarna med hjälmen käckt på sned - och försåg effektivt Lolo Chanko med bollar att slå hörnor med. "Vi vill ha Siggi kvar!" sjöng Bajenklacken. Kan man få behålla brandkallen också...?
5 kommentarer:
Vad sägs om den här Lassien då.
Från min morsas balkong i hennes förra lägenhet på Liljeholmsvägen såg jag en gång Eguren dammsuga hemma hos sin tjej.
Dessutom har min farsa suttit finkad på Långholmen...
Jag har inte en susning om vem Sebastian Eguren är och jag inbillar mej dessutom frejdigt att det spelar mindre roll. Men jag skrattade gott åt sockiplasten (bedrövliga barndomsminnen dock!) och tackar för uppdateringen. Trevlig helg!
//E
Albin: Dammsugningen kräver - även om den är bra - ett antal steg sidledes för att funka som Lassie. Men farsan känner jag till och den är världsklass!
e: Sebastian Eguren kom till Hammarby som en gubbe i lådan 2006. Han hade bl a varit avstängd två år tidigare efter att ha testats positiv för kokain, och ingen, förutom Bajens ledning, verkade tro på honom.
I januari förra året lånades han ut till Villareal - ett av världens absolut bästa lag - och resten är historia. Han har sedan dess varit ordinarie i såväl Villereals som Uruguays startelva på innermittfältet, och vi bajare undrar nog mest vad det var för sagolik virvelvind som drog förbi.
Jag påstår att Sebastian Eguren är den bäste spelaren Allsvenskan sett på 2000-talet, och jag vet att t o m flera som håller på något av de andra två lagen i Stockholm håller med.
Henke Larsson önskar nog att han fortfarande var den stjärnan som Eguren kommer att vara i många år framöver...
Det roligaste jag sett när det gäller bollkallar var dom i Monacos tennisturnering, Det var små tjock gubbar i femtioårsåldern.
Eguren inte bara spelar i Uruguays landslag, han är dessutom kapten numera.
Underbar intervju på TV4-sport. Han kör fortfarande runt i en svenskreggad bil och vill i framtiden se sin son spela i Hammarby. Stor man.
Skicka en kommentar