Nästa Hallsberg

eller Är det OK om jag beställer Proud Mary?

Mina dagar som gräsänkling är lätträknade. Därför var det naturligtvis bara att ta tjuren vid hornen och ta sig ut på stan trots att man partat hela natten efter ha hyllat Phil Lynott. Vilka som däremot inte visade sig vara lätträknade var antalet Stockholmsbaserade bönder.

Efter det givna tidsfördrivet utan familj – bio och öl & flipper med öl & flipper-polaren – var jag på väg hemåt under den tidiga kvällen när jag passerade basrytmerna genom fönstren från Engelen. Fråga mig inte varför, eftersom Engelen var fylleångest redan när man var 18, men jag beslutade mig ändå för att ta en sista öl på just den lokalen. Och alla farhågor besannades. Jag är en stor vän av syltor - syltor gör livet utanför hemmet värt att leva. Men tyvärr har syltor på i synnerhet Södermalm blivit något av en trend hos dagens containerkids (ni vet, de som har en brun Adidasträningsjacka och inbillar sig själva att den faktiskt är snygg trots att man automatiskt undrar i vilken container den är hittad).

Men Engelen är en sylta av det mest otäcka slaget. Här samlas inte bara storstadens samtliga panikraggande singlar redan 19.00, utan hit kommer dessutom gifta par från landsorten som av någon outgrundlig anledning fått för sig att Engelen är det hetaste man kan besöka när man väl är i Eken. Jag skulle kunna rekommendera ungefär 242 andra ställen för en både cool, mysig och rolig kväll för svenska Stockholmsturister.

Men de hamnar fanimej på Engelen. Och det är inte bara snorpackat och snorvarmt. På scenen står dessutom ett coverband som öppnar med att dra av Smoke on the Water (från att ha varit ”Usch så elak” i 20 år har den det senaste decenniet förvandlats – på ställen som Engelen – till något som betraktas som ”Oj ett så roligt, tufft och farligt låtval”). Väck mig, snälla. Som om det inte vore nog så knockas man av två saker: Flera män bär polotröja (det finns bara en man genom tiderna som har passat i polotröja, och det är Steve McQueen) och kvinnorna stinker av hårspray (en ”hårvårdsprodukt” man trodde dog ut samtidigt med dinosaurierna).

Misstolka mig nu inte. Det är inget negativt med att vara bonde. Personligen skulle jag tycka att det var ashårt att äga en traktor. Det som är negativt är att majoriteten av dessa förtappade, dekadenta själar inte alls är bönder utan storstadsbor. När de på dansgolvet en trappa ned strax efteråt drog igång Brown Girl in the Ring med Boney M var den spontan känslan ”kult!”. Men då dörrvakten (som för övrigt bröt på småländska) gick förbi och sjöng med insåg man att låtvalet inte var kultigt alls. Det handlade förmodligen mer om att jokern i båset inte bytt ut sin skivsamling på 25 år.

Och när coverbandet på scenen sedan svarade med Proud Mary – och 90% av gästerna sjöng med – visste jag direkt att jag inte längre ville ha den öl jag beställt. Runt omkring mig växte en känsla som var betydligt obehagligare än att se fruarna i Stepford. Ska jag var ärlig har jag nog aldrig sett något så läskigt i hela mitt liv som att i en storstad se en man i polotröja och en kvinna upplivad av hårspray sjunga med i Proud Mary eller dansa till Brown Girl in the Ring. Men med tanke på dagens filmcensurregler stod det plötsligt glasklart för mig varför det stod ”Från 23 år” på dörren…