Det var någon gång i slutet av 80-talet som jag bestämde mig för att aldrig mer läsa Expressen. Anledningen var ett antal sport- och musikskribenter som såg sig själva som journalistkårens självskrivna übermenchen. De var så vedervärdigt självgoda att man faktiskt inte hade något annat val än att sluta hjälpa till med att betala deras löner.
Ett par av dem har jag chockerande nog lärt mig att uppskatta på senare år. Kanske för att något efter några år på kvasitoppen drabbade dem som fick dem att självmant dra ut stören ur röven - kombinerat med att de redan från början trots allt hade en viss skriv- och berättarkonst i blodet (även om de på den tiden inte hade någon som helst aning om hur de skulle använda den). Vissa av de övriga har på ett naturligt sätt fallit bort genom ren självsanering, samtidigt som ett fåtal av någon outgrundlig anledning finns kvar. Av de senare under mina sista sporadiska år som Expressenläsare är Linda Skugge ett utmärkt exempel på den mest odrägligt obegåvade sortens människor som förlorare landet runt fortfarande betalar för att läsa.
Men på senare år är det istället Aftonbladet som hamnat i min skottlinje. En anledning är deras iver att göra hypokondri till Sveriges största folksjukdom.Det känns nästa som om man åtminstone en gång i veckan möts av "Vanlig hosta kan vara cancer - se om du är drabbad!" En annan är att chefedaktören Anders Gerdin (må han aldrig börja nysa) i slutet av förra året gick ut med att Aftonbladet minsann skulle fokusera mer på positiva nyheter än negativa. Jag köpte Aftonbladet i går och fick följande rubriker i urval:
• Maten som gör att du inte kan få barn
• Nu blir mamma yngre
• På helgen gör vi porrfilm
• Experterna sågar skäggmodet
• Hefner, 80 hoppas bli pappa igen
• Snökaos i morse (borde jag inte ha fått veta det innan?)
• Halsbränna kan orsaka strupcancer (da capo)
• ...2 helsidor Let's Dance...
• Här ska hon sluta knarka (om Lindsey Lohan)
Vecko-Revyn 1992, någon? Västbanken, George Bush och Bagdad kom tillbaka - allt är förlåtet...
Filosofen Ludwig Wittgenstein hade två motsägelsefulla, "bevingade" ordspråk. Det ena var "Om det man inte vet håller man tyst." Det andra var "Om människor aldrig gjorde dumheter skulle aldrig något intelligent bli gjort." Kvällspressens wannabe-journalister verkar ha tagit det sistnämnda på största allvar. Men eftersom något intelligent aldrig kommit ur deras funderingar och så kallade sanningar så borde de med facit i hand istället ha anammat det förstnämnda. Eller kanske valt ett tredje, mer passande från samme man: "Intressera dig inte för det som antagligen bara du förstår."
Per Bjurman och Fredrik Virtanen i ett nötskal. Om man lägger till "tror att du" innan "förstår".
Avslutningsvis så var jag och firade en av mina allra närmaste, trognaste vänner när denne fyllde 40 i lördags. Det var inget party utan mer än familjemiddag. Låter kanske inte kanonspännande på förhand, men den gode vännens far är från Sicilien, och närvarande var således en handfull sköna släktingar från bollen framför stöveln. Och efter några glas italienskt rödvin började de äldre komma igång på allvar. Jag tycker personligen att historier är något förlegat (jag tror till och med att kvällstidningarna har slutat med dem), men det dök upp en under kvällen som faktiskt är värd att föra vidare. För att fullt ut ta del av varje poäng i denna historia bör här förklaras att männen från Sicilien inte hyser någon större tilltro till sina landsmän från Sardinien.
En fåraherde från Sardinien fyllde 100 år och nationell TV var på plats för att intervjua jubilaren. De frågade då vilket som var hans roligaste minne under hans 100 år.
"Det roligaste...? Hmmm... Jo! Det var när den finaste tackan försvann på Argentarioberget. Först var vi så ledsna och vi letade efter henne i tre dagar. Men till slut så hittade vi henne, sedan knullade vi henne och sedan så firade vi hela natten!"
"Oj då", sa intervjuaren. "Men det passar nog inte riktigt att berätta i nationell TV. Om vi säger så här istället, vilket är ditt näst roligaste minne under dina 100 år?"
"Det näst roligaste...? Hmmm... Jo! Det var när den finaste bocken försvann på Argentarioberget. Först var vi så ledsna och vi letade efter honom i tre dagar. Men till slut så hittade vi honom, sedan knullade vi honom och sedan så firade vi hela natten!"
"Aj då", sa intervjuaren. "Jag tror att vi får ändra frågan helt och hållet. Berätta istället om ditt tråkigaste minne under dina 100 år."
"Mitt tråkigaste minne...? Hmmm... Jo! Det var när jag försvann på Argentarioberget..."
Till sist ett riktigt innerligt och välmenat lycka till i Anderlecht till Max, det är du sannerligen värd. Hoppas bara att Bajen inte tvingas till ett "nyttigt" år i Superettan efter denna åderlåtning...
tisdag, januari 23, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar