fredag, januari 12, 2007

Se Arboga sedan dö...

Den 30 juli 1984 på Istegade i Köpenhamn utfördes den i modern tid hårdaste tatueringen som någonsin gjorts. En legend i Bajenklacken - vi kan kalla honom M - befann sig denna kväll i vad som då betraktades som syndens näste. 16 år gammal hamnar M hos en tatuerare och ber om en tatuering. Dagen efter - när det är dags att återvända till den danska grannstaden Malmö (där Bajen torskar med 1-6) - vaknar M upp och har en tatuering på höger underarm. Han minns själv inget av kvällen innan, men ingen som träffat M kan glömma den hårdaste tatueringen som en 16-åring (eller 66-åring) någonsin beställt. På underarmen syns en råtta. Och genom råttan löper en fet kniv. Och i texten runt råttan står det KROSSA GNAGET.

Hans familj - vi kan kalla dem K - är legendarisk i Hammarbyfansens historia. Jag minns en gång när jag på Gröne Jägaren sa åt bröderna K att de skulle få så mycket spö om de stannade att de inte kunde sitta ned. Några sekunder senare hängde jag upp-och-ned vid roulettebordet där bröderna K tagit tag i var sitt ben och skakade om mig tills jag insåg att jag kanske skulle gå på någon i min egen storlek istället. Eller sluta leka klassens clown.

Bröderna har dessutom en syster som tidigare träffade helt fel män. En riktig klassiker är när syster K möter pucko P från Skövde. Storebror K beslutar sig för att tillsammans med pappa K åka till Skövde och ge bondläppen en lektion. Det finns bara två problem. 1: Broder K har inget körkort. 2: Pappa K har tagit en snaps. Det slutar med att broder K blir den som får köra - och de hamnar i... Arboga!

Min personligen största idrottsliga framgång var när jag den 21 oktober utmanade bröderna K på armbrytning. Stärkt av den dagens datum (vi vet alla vad som hände den 21 oktober 2001) och ett antal öl droppade jag förmodligen någon kommentar i sann gammal Purple-anda som "Come taste the band" eller liknande, och erbjöd högernäven till M och vänsternäven till Å. Jag förlorade ingen av matcherna. En god vän jämställde bedriften med USA - Sovjet i Lake Placid 1980. Och jag kände mig just då som Södermalms Eruzione. Att jag än i dag har ont i vänsternäven är en helt annan historia. Jag var David och bröderna K var Goliat. Och utan dessa två legendariska Goliat hade Södermalm aldrig varit vad det är i dag...

4 kommentarer:

Albin Selin sa...

Jag var på den där matchen i Malmoe och av någon anledning så minns jag den som ett trevligt minne. Vi förlorade med stil på något sätt.

Roisin Dubh sa...

Bajen förlorar nästan alltid med stil. Det är just därför man alltid kunnat gå Söders gator fram med rak rygg oavsett tabelläge eller serie.

Anonym sa...

1984 var väl ändå M 18 år, sen e väl syrran store syrra till Å o M men jag kan ha fattat fel i alla år (de flesta i dimma av vissa substanser)

Roisin Dubh sa...

Det stämmer att syrran är äldre än bröderna. Men gällande M:s ålder så hävdar han själv att han var 16 år och att året var 1984. Men som sagt, den flytande näring som fick SL-bussarna ut på landsvägarna på den tiden kan ju ha spelat samtliga inblandade ett spratt.