Gissningarna började givetvis direkt i måndags morse bland tusentals rockälskare. Ett exklusivt band skulle presenteras till Sweden Rock Festival i dag fredag klockan 15:00. Min första gissning var Triumph. Till viss del eftersom det varit min stora dröm i över 20 år. Att få se dem live. Men ledtrådarna tydde också på att att det faktiskt kunde vara just Triumph som skulle återförenas för första gången sedan 3 september 1988, på just Sweden Rock Festival i juni. När de sedan i onsdags kväll ändrade texten till engelska och dessutom efter klockan 15 lade till "9 AM eastern US time" så var det ju nästan klart. NU är det klart. Sjukt stort. Triumph i Blekinge. Jag ska fan gå i kyrkan på söndag...
Jag har en bekant som har bekräftat att han dricker 1800 liter öl per år. På riktigt. Det är mer än vad som ryms i lilla bassängen på Eriksdalsbadet…
Möttes nyss av beskedet att Bobby Fischer checkat ut. Hans VM-match mot Boris Spasskij i Reykjavik 1 september 1972 är ju ett av få legendariska minnen från barndomen man har. Antagligen minns man det inte från den dagen, utan från farsans och andras berättelser om matchen i efterhand. Men coolare än så har schack aldrig varit varken förr eller senare. Bara en sådan sak som att Henry Kissinger (enligt legenden) ringde upp Fischer och uppmanade honom att fortsätta matchen (sedan han velat lämna WO pga av alla kameror) är grymt coolt. Han vände då matchen – som var bäst av 24 partier – och vann med 12,5-8,5. Så, skål Bobby. Du var min generations mediala motsvarighet till Ingemar Johansson och Neil Armstrong…
Enligt Farbror Tåg kom det som en blixt från klar himmel. Sulans A-landslagsplats alltså. Han vägrade tro att det var Roland Andersson som ringde. Man kan i och för sig köpa att Roland Andersson är en sjukt trälig snubbe som man således knappast förväntar sig ett telefonsamtal ifrån. Men han ringde. Och Sulan lirade. Den 13 januari klockan 23:15 – tillsammans med Lolo Chanko från start. Oerhört stort.
Är ni medvetna om att skräckklassikern ”Död och begraven” inte finns att tillgå på dvd?
Såg tv-programmet Debatt med Stina Dabrowski i går kväll. Först ut var kungahuset, därefter överklassungar som sparkar ihjäl varandra på skolfester och slutligen den organiserade brottsligheten i Sverige. Hennes ledstjärna i de tre ämnena var således den tydliga flatheten, i samhället i allmänhet och hos media i synnerhet, inom just dessa tre ämnen. Men den goda Stina har tyvärr tappat lite av stinget, och flatheten lyste tyvärr igenom även hos henne. Publiken, med ledning av en totalspeedad Annette Kullenberg, fick programmet som helhet att kännas som ett Jerry Springer light. Knappast vad man förväntat sig av den tidigare så rappa och giftiga Dabrowski.
Då börjar vi nedräkningen för topp 10 gällande 1987 och 2007 års listor över de bästa rockplattorna. På plats 10 för 20 år sedan hamnar HELLOWEEN med plattan KEEPER OF THE SEVEN KEYS. Ett snittbetyg på 3,83 och med en rockrökare som FUTURE WORLD som pricken över i.
Alpine tränaren Mikael Junglind uttalade sig i veckan om Anja Pärson att hon ”Har på gränsen till feber.” Vad innebär det? Låter ju läskigt – kan innebära allt mellan 36,95-37,05…
Senast innan i söndags som två bajare startade i en A-landskamp var för övrigt 23 januari 2006 i Abu Dhabi, när Max och Jeff lirade i 0-0-matchen mot Jordanien. Innan dess var det 22 januari 2004, då Max och Salle spelade från start i matchen mot Norge i Hong Kong (torsk 0-3). Den gången kom dessutom Karl-Oskar Fjörtoft in i 56 minuten. I Norges lag, alltså.
För att hitta minst två grönvita hjältar från start i blågult före Norgematchen måste man gå så långt tillbaka som 15 maj 1983, och EM-kval mot Cypern i Malmö. Seger 5-0, och från start lirade Uffe Eriksson, Putte Ramberg och Micke Andersson. Enligt obekräftade källor satt dessutom Klasse Johansson på bänken. Som om det inte vore nog så hade Klasse i bortamötet i Nicosia året innan Peppe Holmberg bredvid sig på bänken. Det var tider det…
På plats 10 på listan över 2007 års bästa plattor hamnar WAYSTED med albumet THE HARSH REALITY och snittbetyget 3,37. Det känns onekligen skönt att världens hårdaste bassist sparkat liv i gamla Waysted igen och varvar dem med UFO. Bästa spåret heter passande nog ROCKIN’ THE CLICHÉ, men eftersom det inte finns några klipp på nätet än så länge får ni hålla tillgodo med en gammal Waysted-klassiker från 80-talet här.
I veckan blev MoDos Magnus Wernblom matchhjälte mot Mora. Inget konstigt med det om det inte vore för att det var självmål. Men i den märkliga sporten håkky finns tydligen inte självmål med i regelverket. Således är det den i motståndarlaget som senast rörde pucken som får målet. Min fråga är då följande: vad händer om en spelare vinner första tekningen när matchen startar och därefter åker mot egen kasse och sätter pucken i nät? Då måste det ju bli domaren – i egenskap av den utanför egna laget som senast vidrörde pucken - som noteras för målet! Eller? Håkky – say no more…
Är ni medvetna om att skräckklassikern ”Död och begraven” inte finns att tillgå på dvd?
Såg tv-programmet Debatt med Stina Dabrowski i går kväll. Först ut var kungahuset, därefter överklassungar som sparkar ihjäl varandra på skolfester och slutligen den organiserade brottsligheten i Sverige. Hennes ledstjärna i de tre ämnena var således den tydliga flatheten, i samhället i allmänhet och hos media i synnerhet, inom just dessa tre ämnen. Men den goda Stina har tyvärr tappat lite av stinget, och flatheten lyste tyvärr igenom även hos henne. Publiken, med ledning av en totalspeedad Annette Kullenberg, fick programmet som helhet att kännas som ett Jerry Springer light. Knappast vad man förväntat sig av den tidigare så rappa och giftiga Dabrowski.
Då börjar vi nedräkningen för topp 10 gällande 1987 och 2007 års listor över de bästa rockplattorna. På plats 10 för 20 år sedan hamnar HELLOWEEN med plattan KEEPER OF THE SEVEN KEYS. Ett snittbetyg på 3,83 och med en rockrökare som FUTURE WORLD som pricken över i.
Alpine tränaren Mikael Junglind uttalade sig i veckan om Anja Pärson att hon ”Har på gränsen till feber.” Vad innebär det? Låter ju läskigt – kan innebära allt mellan 36,95-37,05…
Senast innan i söndags som två bajare startade i en A-landskamp var för övrigt 23 januari 2006 i Abu Dhabi, när Max och Jeff lirade i 0-0-matchen mot Jordanien. Innan dess var det 22 januari 2004, då Max och Salle spelade från start i matchen mot Norge i Hong Kong (torsk 0-3). Den gången kom dessutom Karl-Oskar Fjörtoft in i 56 minuten. I Norges lag, alltså.
För att hitta minst två grönvita hjältar från start i blågult före Norgematchen måste man gå så långt tillbaka som 15 maj 1983, och EM-kval mot Cypern i Malmö. Seger 5-0, och från start lirade Uffe Eriksson, Putte Ramberg och Micke Andersson. Enligt obekräftade källor satt dessutom Klasse Johansson på bänken. Som om det inte vore nog så hade Klasse i bortamötet i Nicosia året innan Peppe Holmberg bredvid sig på bänken. Det var tider det…
På plats 10 på listan över 2007 års bästa plattor hamnar WAYSTED med albumet THE HARSH REALITY och snittbetyget 3,37. Det känns onekligen skönt att världens hårdaste bassist sparkat liv i gamla Waysted igen och varvar dem med UFO. Bästa spåret heter passande nog ROCKIN’ THE CLICHÉ, men eftersom det inte finns några klipp på nätet än så länge får ni hålla tillgodo med en gammal Waysted-klassiker från 80-talet här.
I veckan blev MoDos Magnus Wernblom matchhjälte mot Mora. Inget konstigt med det om det inte vore för att det var självmål. Men i den märkliga sporten håkky finns tydligen inte självmål med i regelverket. Således är det den i motståndarlaget som senast rörde pucken som får målet. Min fråga är då följande: vad händer om en spelare vinner första tekningen när matchen startar och därefter åker mot egen kasse och sätter pucken i nät? Då måste det ju bli domaren – i egenskap av den utanför egna laget som senast vidrörde pucken - som noteras för målet! Eller? Håkky – say no more…
Jag har en bekant som har bekräftat att han dricker 1800 liter öl per år. På riktigt. Det är mer än vad som ryms i lilla bassängen på Eriksdalsbadet…
Möttes nyss av beskedet att Bobby Fischer checkat ut. Hans VM-match mot Boris Spasskij i Reykjavik 1 september 1972 är ju ett av få legendariska minnen från barndomen man har. Antagligen minns man det inte från den dagen, utan från farsans och andras berättelser om matchen i efterhand. Men coolare än så har schack aldrig varit varken förr eller senare. Bara en sådan sak som att Henry Kissinger (enligt legenden) ringde upp Fischer och uppmanade honom att fortsätta matchen (sedan han velat lämna WO pga av alla kameror) är grymt coolt. Han vände då matchen – som var bäst av 24 partier – och vann med 12,5-8,5. Så, skål Bobby. Du var min generations mediala motsvarighet till Ingemar Johansson och Neil Armstrong…
6 kommentarer:
Bagdad-Steffe ringde och frågade mig om jag kände till när två grönvita senast lirade i landslaget. Jag svarade att jag mindes att Jeff och Max var inne på plan samtidigt någon gång.
Efter en stund så ringer han igen och meddelar triumferade just precis detta. När jag sa att "jag sa ju det" så sa han att jag är dum i huvudet och att jag hade kläckt ur mig något om Dan Brzoukopil.
Bagdad behöver hjälp. Tror att han fick för många flaskor brännvin i present när han fyllde 50.
Det låter som om den enda lösningen på Bagdadkrisen är att vi hjälps åt att tömma hans flaskor.
Vem är denna stora man somm klämmer i sig 1800 liter bärs?
Har bara ett namn som passar in på den beskrivningen.
Må han va anonym.
Larri
Eftersom det är Södermalm vi snackar om så finns det flera som kan få i sig den mängden...
Tio halvliters burkar om dagen. Vecka in och vecka ut. I ett helt år?
Jaja.
Vilka är Triumph, ska se om jag hittar något på nätet.
Robert
Tio bira om dan. Låter som fasta. KOlla här.
http://www.moderndrunkardmagazine.com/issues/53/53_beer_fast.html
Skicka en kommentar