Vid bardisken är snacket alltid på rätt nivå...

”Vilket kanonläge hon hade varit i om hon hade varit lite starkare”. Repliken är SVT:s kommentator när Anna Olsson närmar sig upploppet i ett sprintlopp på skidor. Eh… ja, det är ju liksom just det idrott går ut på. Att vara lite starkare, lite snabbare än alla andra. Utan tvekan årets sportfloskel så här långt.

Jag glömde 1: Eftersom sammanfattningen av skivåret 2008 inte blev lika genomarbetad som normalt, så blev AOR-nörden i mig bryskt undanknuffad av den mossige metallaren. Jag släpper här därför fram den mjuka pudeln och förkunnar att Journeys "Revelation" faktiskt är den bästa platta dessa legender gjort sedan "Raised on Radio" 1986. Mycket tack vare den filippinske Steve Perry-klonen Arnel Pineda, som är galet vass i Change for the better - 2008 års bästa 80-talshit, om ni förstår vad jag menar.

De skönaste diskussionerna dyker oftast upp på den lokala syltan. Jag var på min häromdagen och halkade in i en som de två bakom bardisken hade. ”Har du sett Death Race?” frågade den ene, och följde efter den andres nej upp med ”Gillar du seriemördare?” Ja, ni fattar. Inte på Nobelnivå direkt, men helt rätt nivå till ett par kalla vid en bardisk.

Nog för att man alltid tyckt att Thomas Wassberg är en hård rackare, men det kom ändå som en överraskning att hans favoritband är Rammstein. Den gubben är fanimej lika hård och kärv som ett Gunnebostängsel…

I torsdags fick jag veckans dos av rock i form av Backyard Babies på Tyrol (jag skippade dock såväl Jäger som tyrolerhatt). Backyard är ju trots allt det mesta av rock’n’roll det här landet har att erbjuda sedan Leila K började samla tomburkar och Thåström började dejta Regina Lund. Framför allt trummisen Peder Carlsson och sångaren Nicke Borg. Dregen är så uppenbart utstuderat rock’n’roll, men Carlsson och Borg är genuint coola. Nästan som Cheap Trick. Där snackar vi en kvartett av omätbar coolhet.

Jag glömde 2: Man brukar ju inte lyfta på hatten för motståndare frivilligt, men om jag vann på lotto skulle jag göra allt för att köpa Per Hellmyrs till Hammarby. Snacka om lirare. Lika mycket som jag hatar att se honom snurra mot Bajen, lika mycket njöt jag av hans fullkomligt sagolika behandling av skridskor, klubba och boll under VM.

Höjdpunkten vid den lokala bardisken var när bartender 1 drog igång Village Peoples Go West i högtalarna. Bartender 2 med ett flin: ”Lirar du din bögmusik nu igen?” Bartender 1: ”Lägg av nu, dom ÄR inte bögar!” Bartender 2 med ett asgarv: ”Eller HUR!”. Bartender 1, lutande över bardisken mot mig: ”Fan, han bara trackar mig för Village People. Visst ÄR dom inte bögar?!” Varpå jag bryter ihop fullständigt och nästan ramlar av barstolen av skrattkramp…