Frank Zappa dödade Nöjesguiden...

Tidernas bästa citatet som berör musikjournalistik kom nämligen från just Frank Zappa:

”Rock journalism is people who can’t write interviewing people who can’t talk for people who can’t read.”

För mig är det containerkids med för mycket bläck i pennan i allmänhet och alla anställda genom alla tider på Nöjesguiden i synnerhet i ett nötskal. Bara den repliken är så begåvad att alla som någonsin satt sin fot på Nöjesguidens redaktion skulle döda för att ha kommit på den själv.

Vad vill jag säga med det? Jo, att även Nöjesguiden - likt mig själv - har sammanställt listor för årets bästa skivor och filmer (plus självmordsoffer vi skulle vilja leva med, reclaim the brain-puckon vi skulle vilja ha till bords, regissörer alla mådde bättre av om de dog på riktigt etc...) Givetvis är det i vanlig ordning de absolut sämsta, mest oproducerade och minst kommersiella plattorna som är med på dessa listor. Nej, det har faktiskt inte att göra med att jag själv blivit äldre. Nöjesguiden var en lika skitnödig prettoblaska redan när jag själv var 18 år, och de skriver fortfarande endast för personen på andra sidan bordet. En hel redaktionsfarm av små själsdöda Per Bjurman-wannabies uppfödda på selleri och polsk stumfilm...

Men nu lämnar vi de tetravinfläckade palestinasjalarna åt deras öde. Kvasintellektuella bondläppar går det som bekant dussinet på, och verklighetsmässigt har Nöjsguiden alltid varit minst tre-fyra steg efter halvtrasiga fyllon i en lägenhet i Blackeberg.

Vi fortsätter istället resan med 2007 års bästa rockplattor. På plats 16 kommer VELVET REVOLVER med plattan LIBERTAD och snittbetyget 3.15. Plattans bästa spår är öppningsspåret LET IT ROLL. Denna låga placering har faktiskt inget med att jag tycker att GUNS 'N' ROSES suger, utan att det faktiskt är en rätt trött platta emellanåt. Scott Weiland är ruggigt cool, men musiken når bara Weilands egna höjder till och från.

På plats 15 kommer den ende på 2007 års lista som är med 2 gånger: Pete Way. Eftersom alla vet att det är världens hårdaste och törstigaste bassist så är det dessutom okej. Bandet heter DAMAGE CONTROL, plattan detsamma och bästa spåret SAVAGE SONGS. Damage Control har jag skrivit om tidigare på denna sida. Det är bandet som för 20 år sedan med lätthet skulle ha kallats för en supergrupp, med UFO:s Pete Way på bas, den forne gitarrvirtuosen Robin George, trumlegenden Chris Slade och den raspige, gamle Quireboys-sångaren Spike. Men även år 2007 är det förbannat stabil, tokbrittisk rock'n'roll som herrarna erbjuder. Det är för övrigt Damage Control som har Lemmy som modell för deras t-shirt på hemsidan. Say no more.

Kristoffer Björklund är klar för Bajen. En bättre andrekeeper är svår att hitta. För visst framgår det klart och tydligt i tonen hos kommentarerna från Bajens sida att "Poppen" inte är inköpt som numero uno mellan stolparna. Men säg OM Bajen skulle få Shaaban mellan stolparna (ingen spelare har enligt uppgift erbjudits ett liknande kontrakt tidigare) så är en spelare som "Poppen" exakt den numero due som krävs för ett nytt guld.

Stor humor var det dock att se spelaren som gud glömde - Jeffrey Aubynn - skriva på för laget som gud glömde - Malmö FF. Inget ont om Jeff som fotbollsspelare. Han är i sina bästa stunder magnifik. Men han är samtidigt den ende fotbollsspelare jag känner till som ALDRIG har förlängt ett kontrakt. Enligt uppgift vill han ha en ny sign on-bonus när kontraktet gått ut. Alla med förtståndet i behåll vet att man bara kan få en sign on-bonus när man byter klubb. Alla utom Jeffrey Aubynn. Men har man inte alla hästar hemma så ska man inte spela V75...

Nästa fredag kommer Pelle Fosshaug till Zinken med sitt Tillberga. Mitt mål då är att få hans självbiografi signerad. Det är nämligen en av två jag bestämt mig för att läsa under 2008. Den andra är givetvis "The Heroin Diaries" av Nikki Sixx. Man väljer som bekant att fördjupa sig i dem som har något innanför skallbenet. Den smarte losern (Nikki) är det betydligt lättare att fatta tycke för än de korkade (läs resten av Mötley). Och den underhållande dåren med självdistans (Pelle) är givetvis ljusår mer underhållande och värdefull för sporten än den divige och grinige dåren (läs Magnus Muhrén).

Och på tal om Zinken så var Bajen match mot Edsbyn inget mindre än en bragd. Hur många lag vänder 1-4 i andra halvlek mot Edsbyn? Hur många lag gör tre mål på fyra minuter mot samma skoterraggare? På förhand åtminstone inte ett lag som tappat åtta man ur startelvan till Ryssland. Men det känns som om årets upplaga av Hammarby är beredda att kämpa till sista blodsdroppen för att visa de nyryska bänknötarna vilka som är Söders sanna hjältar. Fan vet om inte Bagdad-Steffe kan få rätt till slut...