God fortsättning... and good night Glenntown

Paulinho är på väg till Qatar. Om det är den sista degen som krävs för att få Shaaban att skriva på så är min enda kommentar till Paulinho: "Tack för allt, god fortsättning och trevlig resa!"

Ett i grunden offensivt och spelskickligt lag är inte helt beroende av en sylvass avslutare (minns bara ett gulsvart lag från södra Norrland - dessutom varken offensivt eller spelskickligt - som tog SM-guld 1998 trots att man åstadkom mindre än ett mål i snitt per match). Utan en bra målvakt är man dock chanslöst. Då spelar det ingen roll om man har Berbatov och Trézéguet på topp. Med en tvålvante mellan stolparna hamnar hela laget i gungning. Och just därför väljer jag i dagsläget Rami Shaaban före Paulinho Guára utan en sekunds betänketid.

På plats 12 på listan över årets bästa rockplattor hamnar legendariska partyfinnarna HANOI ROCKS med plattan STREET POETRY. Snittbetyget landade på 3,23 och bästa spåret är grymt sköna och kobåjssvängiga FASHION. Det anmärkningsvärda med denna platta är att det är den enda bland de 13 främsta som inte har ett enda fempoängsspår. Men det är å andra sidan grymt stabil rock'n'roll. Något som man sannerligen kan tacka de forna Electric Boys-gossarna Conny Bloom och Andy Christell för. De har de senaste två åren visat att de vet exakt hur man ska staga upp och skaka liv i ett par gamla nerpundade, dundersköna rock'n'roll-finnar. Utan dem hade Hanoi Rocks garanterat inte funnits kvar i dag. Nu tillhör de helt oväntat världseliten på rockscenen. Imponerande är bara förnamnet...

På listan över 1987 års bästa plattor landade den rätt sunkiga och oerhört skramliga "Rock 'n' Roll" med Motörhead närmast utanför på plats 21. Men låten "Stone Deaf in the USA" har ju trots allt sin charm.

Det finns två julrelaterade traditioner man inte missar. Den ena är givetvis Nackastatyn. Om man inte befunnit sig vid Nackastatyn 12.00 på julafton så har fan aldrig Jesus fötts (vilket han troligtvis inte har ändå, men det kan vi ju låta traditionalisterna få fortsätta att tro). Den andra är prejulaftonen den 23:e i baren på Åhléns. Den förstnämnda har nu 21 år på nacken. Den senare har i stort sett lika många år (men vem minns egentligen på fyllan). Problemet var att 23 december i år inföll på en söndag. Hur fan ska man kunna hålla redan på sådant? Några av polarna tog "stafettpinnen" redan vid tvåtiden. Själv hade jag planerat att komma dit vid sextiden, som brukligt är detta datum. Men nu var det alltså söndag. Och baren stängde då tydligen redan 17.00. Och en tradition tog sin ände med förskräckelse (som det heter i sagorna).

I tidernas begynnelse var reglerna för Åhlénsgardet hårda. Då fick ingen ha köpt en enda julklapp innan vi möttes i den dåvarande fulbaren på plan 3 vid fyratiden på eftermiddagen. Sedan drack man öl och sicksackade mellan avdelningarna i fyra-fem timmar tills julklappskvoten liksom promillehalten var fylld. Familjen kunde sannerligen få en hel del rätt galna prylar till Kalle Anka dagen därpå...

På plats 11 över årets rockplattor kommer - för mig själv - helt oväntat FOO FIGHTERS med ECHOES, SILENCE, PATIENCE & GRACE med betyget 3,36. Oväntat eftersom jag har tyckt att Foo Fighters tidigare varit alltför poppigt amerikanska i sin stil - plus att det givetvis ligger herr Grohl i fatet i mina ögon att ha varit medlem av det mest överskattade bandet i musikhistorien. Bästa låten är givetvis plattans öppningsspår THE PRETENDER. Det tveklöst bästa detta band någonsin har åstadkommit. Och som får mig att (nästan motvilligt) se fram emot nästa skivsläpp. Om de gör en platta som genomgående är lika bra som första halvan på "Echoes..." så är förstaplatsen på en kommande årslista inom räckhåll. Imponerande är bara förnamnet. Igen.

Slutligen kom stabben upp med det givna, internationella namnet på Göteborg: Glenntown. The only town you never have to visit. Gott nytt på er alla! Må nyårsspriten berusa er fram till 4 januari...