Kanske är alla goda ting trots allt tre...

Det var många legendarer som gick bort i julhelgen. Gösta Krantz (med vars son jag faktiskt tillbringat ett antal sorgefyllda bandytimmar på Studenternas) var en. Gösta var för mig Casinorevyn, han var den siste i gänget som nu gick bort. Vilket som alltid för tankarna till Carl-Gustaf, vilket i sin tur alltid gör mig lika upprörd över att den fantastiska tv-serien "Babels hus" inte finns att tillgå på dvd. Men nu kom jag helt ifrån såväl Casinorevyn som Gösta. Han är absolut värd sin alldeles egen hyllning, så skål Gösta. Och hälsa Carl-Gustaf, Gus, Arne, Gunnar, Holger och Mille. Ni kommer att få en härlig återförening där uppe...

Idag spelade "mitt lag" Bajen United FC mot Hammarby IF i inomhusturneringen Nike Cup. Vi lottades mot Hammarby, Reymers (div 4) och Kransen (div 7). Jag såg framför mig antingen en repris på USA mot Sovjet i OS-finalen i håkky i Lake Placid 1980, eller en repris på Lillen Eklund mot Frank Bruno i matchen om EBU-titeln 1 oktober 1985. Lillens kommentar efter den matchen var "jag tyckte jag hängde med bra tills det small". I första matchen (matcherna var 1x20 minuter) mötte vi alltså Bajen, och höll 0-0 ända till 7.28 då första struten i baken kom. Till slut blev det 8-0 till Hammarby, men det var ändå en stor upplevelse. Och för att citera Lillen så hängde vi utan tvekan med bra tills det small.

Och så gick Harold Pinter och checkade ut. Jag har sett två teaterpjäser som verkligen har förtrollat mig. Den första var "Teatermakaren" på Dramatens lilla scen 1989 med en Ernst-Hugo Järegård i sitt spottande esse. Den andra Harold Pinters "Fastighetsskötaren" 2001 på Stockholms stadsteater med magnifika trion Ingvar Hirdwall, Johan Rabaeus och Peter Andersson, i regi av Thommy Berggren. Nu måste jag nog in på Amazon och beställa på filmversionen från 1963 med likaledes fantastiska trion Alan Bates, Donald Pleasence och Robert Shaw i rollerna. Och när jag ändå håller på så kan jag lika gärna beställa von Triers "Riket" för att få en extra dos Ernst-Hugo.

En skön trio i juletider är OP Andersson, Skåneakvavit och Gammal Norrlandsakvavit. Jag har fått i mig alla tre under julen och tycker att de kittlar dödsskönt i kistan. En anledning kan kanske vara kombinationen av kummin, anis och fänkål. Enligt min bror utgår nämligen receptet för dessa tre från OP, och att man i Skånen halverat mängden av de tre kryddorna och i Norrlands halverat dem ännu en gång. Jag vet inte om det stämmer, men det verkar troligt med tanke på att de smakar just så.

På tal på om trio så närmar vi oss den årliga Hahnenkammrennen i Kitzbühel, världens tuffaste störtlopp. Och den tuffaste trion som funnits i störtlopp är utan tvekan den kanadensiska med Ken Reed, Steve Podborski och Dave Irvin. Visst finns det andra som haft våghalsig som andranamn, men hos dessa sköna kanadicker verkar det som om det låg medfött i blodet att det endast var "do or die" som gällde. Det var flera gånger jag som yngre satt framför tv:n och tänkte att "om jag ändå ska dö ska det fan vara iklädd den där coola gulröda dräkten i 180 knyck rätt in i ett träd..."

Den första skrällen kom när Reymers sedan slog Hammarby med 2-1, efter att ha visat ett fighterhjärta som nästan gick att ta på. Den andra skrällen kom när vi i sista gruppspelsmatchen slog Reymers med samma siffror, 2-1. Så vi föll sannerligen med stövlarna på. Om Hammarby (det känns oerhört splittrat att tvingas skilja på Bajen och Hammarby i en text) bara förvaltat en av alla sina chanser sista fem mot Reymers och grejat oavgjort så hade vi gått vidare till slutspel nästa helg.

Visst är det lustigt att saker och ting på de märkligaste sätt har ett samband? Att allting som betyder något verkar vara kopplat till en världslig mening. Min topp tre-lista (om ni undrar över bilden så dök den upp när jag googlade på "topp tre", och eftersom jag är löjligt förtjust i Haris Laitinen så fick den naturligtvis vara med) över tidernas främsta svenska skådespelare har exempelvis varit intakt sedan jag började fundera i listtermer: Ingvar Hirdwall, Carl-Gustaf Lindstedt och Ernst-Hugo Järegård. Just denna trio dök alltså upp idag. På grund av att Gösta Krantz och Harold Pinter gick bort samma julhelg. Förklara meningen med det den som kan...